Att nå ett STORT mål, efter ca 30 år.

Känslan nu..den är så svår att beskriva! så ogreppbart och så overkligt, och såååååå efterlängtat. ❤️

Från att som barn och tonåring läsa Ridsport etc, titta på 10 i topp listorna med Ulla Håkansson och alla kändisar man växte upp med att beundra, och drömma om och längta efter att kunna rida i frack (och på den tiden hatt förstås)

Det var liksom det ultimata- frack! Så elegant, så proffsigt, så vackert och…så ouppnåeligt. För en liten tjej utan egen häst, som hade såna drömmar och visioner.

Och här är vi nu, jag och Goggles. Får tävla i frack 😍

I helgen gjorde vi så till slut debut i Medelsvår A och jag har varit såååååå nervös innan! Mådde illa hela lördagen, ända tills vi red ett pass på banan för då kändes det bra och det släppte lite. Vi skulle ju egentligen provat på en Medelsvår A redan i november förra året men då inträffade ju Goggles svåra skada och allt blev liksom upp och ner.

Nåja, vi åkte till Hammarö med förväntan om att ta oss igenom programmet hyfsat och att han inte skulle vara så spänd inomhus.

Det regnade massor på vägen dit och var nästan lite otäckt efter vägen med allt vatten. Men när vi närmade oss Karlstad lättade vädret upp lite och det höll uppe. Jag har inte varit till Hammarö förut men det var stort och bra med två framridningsbsnor ute, ett litet ridhus och sen stora ridhuset som var tävlingsbana.

Han hade stenkoll på allt från han klev ut ur transporten. Tittade på skogen när vi red fram, på hindermaterial och transporter, hästar i hagarna och diverse annat. Men försökte hålla fokus på att rida fram som vi gör på träningarna hemma. Hade med mig i huvudet sånt som jag skulle tänka på, och vissa övningar för att förbereda inför rörelser i programmet och inför piruetterna.

Hade satt på kandaret för att kunna få lite mera ”grepp” om honom när han blir spänd, då han blir öppen i form och biter tag i bettet istället för att ge efter när jag försöker påverka.

När vi kom in så tittade han lite men höll sig på mattan, och kände jag hade mycket bättre grepp om honom mot förra tävlingen. 👍 tänkte att nu jäklar gör vi det här som vi är här för!!

Jag log nog mest genom programmet men kände också att jag red och påverkade hela tiden. Sen såklart kan man ju i efterhand komma på massor med saker som man kunnat göra bättre. 😂

Lite småhack här och där, fick inte riktigt stöd i tyglarna då han bromsade upp lite men han gjorde det mesta bra. Inför första piruetten var jag nog lite grov i hjälperna för han bytte i varje innan piruetten så den blev ju inte så bra. 😂 Inför den andra piruetten tappade han lite galopp precis på väg in i piruetten men han tog drivningen jättebra och istället för att lägga av och bryta av eller tjura så tog han tag i det igen och vände jättefint 😍 serien var ren men lite vinglig. Jag blir nog lite övertydlig i hjälperna där.

När vi Skrittade ut var jag sååååå lycklig, och lättad, att vi faktiskt gjort det! Att vi överlevde, ja det kändes så haha! Att han skötte sig så fint! Hoppade av och kramade honom länge!! ❤️ Fina fina killen!!!

Sola sken i Karlsta!

Vilken resa det varit hittills!

Vilket delmål vi uppnått!

Vilken jäkla grej! ❤️

Vi fick ihop 58% i debuten!! Trots en del små hack och missar, samlade kommentarerna var att han behöver komma lite mera i samling och uppförsbacke och det beror ju såklart på att han kryper ihop lite när kandaret är på och han blir spänd och inte går fram till handen riktigt.

Men överlag väldigt positiv kritik av alla tre domare 😍😍 och vi åkte nöjda och glada hemåt igen. Uppehåll och lite bättre körväder också så kändes ännu bättre.

I likhet med många andra så lider jag av en bedrövligt dålig självkänsla. Framförallt i ridsportvärlden kanske och framförallt idag i sociala mediers tid, där man ska vara smal, snygg och elegant, ha vissa märken på grejor och kläder, ha hästlastbil, gärna ridhus, en groom som fotar och filmar och lägger ut så det syns. Man ska ha råd och tid till allt. Och riktigt sånt är ju inte mitt liv 😂 Och man ska dela på alla medier om alla rosetter och höga procent man erhåller, sånt är ju viktigt tydligen.

Men bara det, sämre tävlingsdagar utan rosetter nämns oftast inte.

Jag har ständigt med mig tankar om att vi inte ”hör hemma” i den klassen vi tävlar, att vi inte gör saker nog bra för att passa in. Att alla andra är mycket bättre och duktigare, ser elegantare ut och gör bättre ifrån sig än vi och jag gör. Jag delar både dåligt och bra resultat på sociala medier, för så är ju livet.

Idag handlar så oerhört mycket om att passa in. Och egentligen vill jag inte bry mig om sånt men fast man försöker vara rationell och logisk så kommer tankarna och känslorna ändå.

Man jämför sig.

Visst, det är en del i att tävla såklart, att jämföra sig i relation till nån annan. Men då är det mera för min egen skull. Att våga. Att se om det funkar även utanför träningarna. Att få bedömningen objektivt, kvaliteten på det vi utför.

Det är så dubbelt. För det där med självkänsla är inte rationellt på något vis! Har den en gång fått sig en törn så är det oerhört svårt reparera. Några förflugna nedvärderande ord sitter som berget i medvetandet. Fast det inte borde.

Jag har turen att ha en fantastiskt bra tränare som stöttar och kan se bortom det jag tror och inbillar mig, som ser den stora bilden och målet dit vi är på väg.

Turen att ha vänner som hejar på och stöttar, gläds med oss när det går bra och puttar på om det inte går bra. ❤️

Och nu, just nu kan jag tillåta mig att vara stolta över oss. Över vad vi åstadkommit tillsammans Goggles och jag. För det har varit en sjujäkla resa. Om än rolig så synnerligen utmanande med massor av både glädje och sorg längs vägen, hopp och förtvivlan, förhoppningar och tvivel.

För många andra är det här inget speciellt. En klass som ska passeras. Ett steg på vägen. En sak som alla andra.

Men inte för mig- för mig är det här nåt mycket speciellt.

Och kom ihåg- ingen dröm är för stor ❤️

Kandaret kommer såklart från www.eponia.se

4 reaktioner till “Att nå ett STORT mål, efter ca 30 år.

  1. Grattis!!! så himla roligt 😀 extra roligt att du tagit Googles hela vägen själv! Det imponerar verkligen! Den här sporten är ju väldigt speciell för att utrycka det milt 😀 Själv har jag för längesedan slutat jämföra mig med andra, på tävlingarna blir man ju jämförd vare sig man vill eller inte 😉 men jag kan komma ut med % som vanliga människor inte tycker är bra, men för mig kanske det är bra? Jag kan bli glad över de små sakerna, att halterna blev bra, att han stod kvar och väntade, att han inte slog upp huvudet i galoppfattningarna ex. Små saker som blir en helhet och som så småningom ger en bättre och bättre känsla! Stort Grattis igen!!

    Gillad av 1 person

    1. Tack!!!! 😍😍😍 haha ja men verkligen speciell sport, på många sätt. Och både bra och dåliga. Sociala medier har väl inte direkt gjort det lättare där folk tävlar i att lägga upp videoklipp med passage-piaff- ökad trav och sånt som ser flashigt ut. Stylade bilder när man borstar hästen i svindyra kläder, håret ordnat, blankputsade stövlar och full makeup. Välregisserade videoklipp med säkert en del omtagningar innan det läggs ut. Lite långt ifrån verkligheten va? 😂 men många tror nog att det är så det är utifrån vad de ser att folk lägger ut…har flera hästbekanta som aldrig lägger ut bilder eller nämner att de varit o tävlat om de inte fått rosett på tävlingen. 😝 nä ja vet och på nåt sätt gör jag inte det (jämför) men ibland smyger sig tvivlet in och man förringar sin egen insats och sitt eget jobb och tänker att det är väl inget eller speciellt bra.. tyvärr… absolut, det är ju de små sakerna som man vill få kontroll på och som man vill förbättra, var sak har sin tid. 👍

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: