Träningsdags igen.

Det var dags för träning igen, ja förra veckan alltså, jag har semester fortfarande så har liksom inte haft tid att uppdatera 😂😂

Just nu är det kaffepaus och ska snart ut och klippa lite gräs. Det växer helt ohejdat nu. Kan bero en del på att man har frigående höns oxå- vi har nog byns mest välgödslade grönytor, haha .

För övrigt har det kommit några kycklingar, igen..mina hönor har tagit på sig det tunga uppdraget att befolka jorden med fler små varelser så just nu är det två hönor som samuppfostrar 6 kycklingar.

Förra onsdagen åkte vi alltså till Norrköping för lite träning för Lotta igen. Det var andra gången vi var där och denna gången följde sidekicken Catarina med. Det var inte fullt lika varmt den dagen som det var veckan innan, och det var då en evig tur. 😂

Det är jobbigt med träning ändå ju!

Jag bestämde mig för att testa att inte longera innan utan promenerade en stund med honom innan jag satt upp, Han blev dock lite spänd när vi skulle gå iväg, inte när jag satt upp, så jag stannade och gjorde halt och klappade och pratade med honom tills han slappnade av, och han förstod att det inte skulle hända så mycket. Sedan skötte han sig finfint.

Efter lite framridning i ridhuset så kom Lotta ner och vi fick börja jogga igång.

Acke kändes lite jämnare i formen än förra gången. Jag har jobbat lite mera konsekvent sedan sist men jag behöver ändå våga kräva lite mer av honom. Att när vi ”är på jobbet så jobbar vi” liksom .

Att jag inte låter mig nöja mig med bara ok och han sköter sig utan att jag behöver ställa lite mer krav än så.

Han kändes mjuk och fin i sidorna. Han spänner till i underhalsen och släpper inte igenom eftergiften riktigt, så jag behöver vara mer noga med att rida framåt till handen. Att han reagerar framåt och jag inte nöjer mig med ganska bra så det blir nån slags mellanmjölk av ridningen.

Skärpning för piloten att ta sig ur komfortzonen där!!

I galoppen får jag jobba med samma sak som i traven, att rida fram till handen.

Att inte släppa igenom fattningar som inte föregås av att vara rätt i traven.

Och att hela tiden känna att han är på väg framåt. Acke har nog liksom aldrig lärt sig vad bjudning är som det känns.

Vi får helt enkelt fortsätta jobba vidare hemma tills nästa gång. Vi fick med oss lite bra övningar och tips att fortsätta med hemma. 💪

Nåja, nästa gång ska jag inte bara inta kaffe innan vi åker; jag ska dricka vatten också. För efteråt höll jag på att svimma, och hade tur Catarina var med mig. Hon tog Acke och gick med efter att vi klätt av honom. Jag själv drack massor och satte mig med huvudet mellan knäna och mådde illa.

Det blev bättre efter en stund när jag druckit upp en liter vätskeersättning 🙄🙄 Jag har varit med om detta en gång förut men då på Icaparkeringen, och det berodde på ungefär samma sak- vätskebrist.

Det är riktigt otäckt men det är så lätt att hamna där när det är varmt, och man är kaffetant som jag.

För övrigt har vi demolerat lite täcken, stampat av oss skor och lite annat under senaste veckan.

Nähepp, nu är det dags att klippa gräs!

Tjipp!