Första veckorna hemma tog han det lugnt, fick vänja sig vid sina sambos, stallet, hagarna, maten och ja sen mig då.
Försiktigt började jag introducera mat som passar honom lite bättre och som hans mage mår bra av.
Ringde Robban och bokade in skoning pronto då han var trångskodd till tusen och hade mindre fötter fram än bak (tvåor fram och treor bak) så när fötterna hade fått lite omsorg tog vi itu med resten av hästen.
Han var lite stel och stum i musklerna så bokade in både kiropraktor och senare även djupvågsmassage. Det fanns en del att jobba med då! Han var stum i hals och nacke, ordentligt fast i länden och bakdel och mest på höger sida baktill. Framtill var det mer på vänster.
Acke är opererad för Kissing Spines i unga år så det var ju oerhört viktigt att kolla av ryggen då han var spänd och stum, och det är ju verkligen ingen bra utgångspunkt för att kunna komma igång och rida. Inte konstigt om han reagerar då liksom.
Jag körde med jämna mellanrum med min Novafon för att få igång cirkulationen i kroppen och hjälpa honom tillgodogöra sig behandlingarna.
Han var rätt tom på muskler av förklarliga skäl så vi började med att longera, tömköra och hantera i största allmänhet så vi lärde känna varann lite och han skulle känna sig trygg med mig.
Han är väluppfostrad och var bra att hålla på med, stod fint inne själv när man grejade med honom. Likaså när man gick till ridbanan och sånt. Så mycket med honom var enkelt på det sättet.
Han är ju en stor nallebjörn som är rätt trygg i sig själv, nyfiken, envis, påhittig och alldeles väldigt hungrig jämt 😂 så han fick rätt snabbt ändå förtroende för mig. Så efter några veckors jobbande från marken så tog jag mod till mig och bestämde mig för att försöka klättra upp.
Hade Goggles sadel till honom då, och den låg väl inte optimalt då den var för bred till honom. Så jag paddade upp den framtill så den låg hyfsat. Den har bred kanal och såg inte ut att trycka någonstans. Så den började vi med.
Ett vanligt tredelat bett och ett vanligt träns. Har inget annat på mina hästar, ja utom vid sällsynta tillfällen med kandar på.
Tömkör alltid utan inspänning, jag vill ha samma känsla i tömkörningen som vid ridningen helst. Ibland kan jag ha innertömmen direkt till handen men annars har jag vanlig tömfattning.
När jag longerar honom så är han inte inspänd, utan longeringen är faktiskt mest för att han ska bli lite varm i kroppen och musklerna och möjligen för att rasta av sig lite ysterhet.
Men det orkar han oftast inte med, tror han bockat en gång på lina. Man ska inte slösa på energi! 😂
Jag hade handtag på sadeln och en ordentlig halsrem att hålla i mig i om det skulle bli åka av.
Så efter att jag longerat honom lite varm i alla gångarter så spände vi sadelgjorden ett par hål till, longerade lite till så jag såg han inte skulle få sadeltvång av det. Stannade honom vid pallen, tog bort longerlinan, klättrade upp på pallen. Mutade med en godis och gav lite klappar och kli. Höll i med vänster hand i tyglar och handtag. Satte foten i stigbygeln och hängde lite i den först.
Han stod stilla och gjorde inget, jag pratade och klappade och lade benet över och satte mig i sadeln. Klappade och berömde och han stod alldeles stilla. Kliade på halsen och blåhöll mig med andra handen och satt tungt i sadeln bara. 😂
Ja tanten har faktiskt en del självbevarelsedrift. Man får det när man har en okänd känguru på 174 cm under sig och är ensam hemma på gården. Det enda man har är ryttarkänslan och lite sunt förnuft att förlita sig till 🙈
Men han stod så snällt, så jag smackade lite och vi skrittade runt på banan. Längs spåret, på volter och bytte varv och lite för att kolla gas och broms. Efter 5 minuter stannade jag, stod stilla, släppte stigbyglarna och hoppade av långsamt. Han rörde inte en fena. ❤️
Berömde massor, gav lite godis, spände upp fjorden lite och sedan gick vi runt banan ett par varv innan vi gick in till stallet och gjorde i ordning honom. Sedan fick han gå ut i hagen med de andra och äta.
Pust, vilken lycka! Vi kom upp på ryggen och han gjorde ingenting alls som var konstigt.
Det var liksom början på allt. En enorm tröskel att ta sig över, inte minst för min del. För jag visste ju inte vad jag skulle förvänta mig. Hade ju fått en del info från tidigare ägare hur han varit. Idag har jag/ har haft kontakt med alla hans tidigare ägare så har kunnat lägga pusslet Acke lite mer och förstår lite mer av hans beteenden och varför det blev som det blev med honom.
Tänker att jag gör ett inlägg till sedan med hur vi jobbar numera och vad vi har för planer. ❤️
Här är lite nyare bilder på honom.
Dressyrtanterna.com 