Ja i måndags åkte vi iväg på vår första dressyrträning jag och Acke.
Jag har tränat för Bosse i många år så det kändes lite annorlunda att åka iväg och träna för någon annan. Bosse har betytt så mycket för mig och hästarna, för min ridning och för min ridkänsla och förståelse. Så det känns ju egentligen inte alls roligt att det liksom inte blir så längre, att det inte är till honom vi åker.
Men tänker att man kanske kan få ta pension från att vara dressyrtränare när man passerat 85? Nä det tycker jag ju egentligen inte alls, haha.. för jag är ju lite egoist där.
Frågade i alla fall Bosse om råd med att hitta någon ny, jag vill ju ha samma sorts ridning. Samma lugna, konsekventa och insiktsfulla träning. Och fick ett par förslag som han trodde skulle passa mig.
På clinic med Bo Tibblin i Vingåker
Sagt och gjort så kontaktade jag Lotta Jerhammar- Cidheden som bor alldeles utanför Norrköping, och dit styrde vi kosan i måndags jag och Acke.
Han var jättesnäll att göra iordning och sadla och så fast han tutade lite. Men han var fullt hanterbar och ändå rätt lugn, vi träffade Lotta utanför och gick sedan in och longerade lite medans Lotta gjorde lite annat.
Acke tittade storögt på speglarna på kortsidan. Han tittade på läktarsidan och den var minsann lite läskig.
Längs hela medellinjen var det solkatter och dom använde Acke som cavaletti och gjorde stora steg över varje gång, hehe. Tittade lite och spände sig när det sprätte sand på sargen men var duktig annars i ridhuset. Gick att få ut honom i hörnen och längs spåret.
Vi fick börja med att jobba på volten i trav och hitta stödet på yttertygeln, små tempoväxlingar för att hitta lagom framåtbjudning, och strömma av med små halvhalter.
Flytta för innerskänkeln för att kunna möta upp med yttertygeln och hitta riktig eftergift.
Serpentiner och byta om volt, hitta nya yttersidan och eftergiften direkt och inte fuska med att länga ut tygeln.
Galoppen lite samma jobb och där det var jobbigare i vänster galopp. Avbrott och ny fattning, men inte förrän han är avspänd och i balans.
Det var jobbigare i vänster varv, när det blir det glider han iväg utåt, och jag får ingen eftergift genom yttertygeln, eftersom jag släpper iväg den och jag blir lite hängande i innertygeln istället när han känns tung.
Fick be om skrittpaus, jag höll på avled i värmen. Och jäklar vad dåligt flås jag har!! 😫😫😫
Så vi har lite att öva på hemma till nästa gång. Kondis och styrka på oss båda,!
Men Lotta var positiv och tyckte han såg mjuk ut och att han hade lätt att flytta på sig sidvärts. Att han var smidigare än han såg ut vara 😂
Hon tyckte han var jätteduktig med tanke på sadeltvång och annat.
Men det kändes skönt, för det är samma jobb vi har gjort hemma hittills. Eftergift och bjudning, takt och balans.
Det är samma sorts ridning jag känner så väl. Så det känns jättebra. 🥰
Snygg ansiktsfärg!! 😂
Vi skrittade av, och sedan klädde jag av Acke och lastade in honom när vi hade pustar klart.
Han fick liiiite mash med morötter i och jag drack ungefär 2 liter vatten och fick själaglad ta av mig stövlarna. Sedan åkte vi hemåt, och Acke fick en avspolning, lite arnikamassage och sedan gå ut i hagen och rulla och beta gräs 😍
Tisdagen blev det skrittjobb bara och igår ett kortare pass på banan. Han kändes riktigt fin trots han säkert haft lite träningsvärk. Mjuk och fin och vänster varv gick mycket lättare och han kändes nöjd och glad att jobba.
Så nu har vi lite att öva på tills det blir dags för träning nästa gång. Men jisses vad man lägger av sig i både styrka och kondis när man rider själv hemma. För då ger man sig ju mycket lättare när det blir jobbigt, haha. Inte undra på att man inte kommer vidare liksom.
Nä man behöver verkligen nån som gafflar på en så man inte maskar. Och som påminner en om alla fula små egenheter man lägger sig till med 🙈
Tänkte jag skulle berätta lite om hur Acke kom till mig och lite om hans speciella historia.
Just nu är vi i en bra fas han och jag, där mycket hänt och där mycket känns både spännande och roligt. Och jag tror att vi kommer att ha mycket roligt ihop,
Jag hämtade honom i januari förra året. Det var egentligen inte meningen jag skulle ha nåt nytt projekt i form av en tredje häst, för hade under hösten fått lov ta det tunga beslutet att ta bort min älskade unghäst Stig. ❤️ Han visade sig ha grav artros i två ländkotor och påverkan på centrala nervsystemet pga det, så det fanns inget att göra än att låta honom slippa lida mer.
Så jag hade Goggles och Mocca bara, men samtidigt är ju det lite sårbart med att inte ha en tredje när man åker iväg med en någonstans.
Så gick väl såklart med i en Facebookgrupp som heter rädda hästar och som säljer hästar som av någon anledning behöver räddas. 😂
Och där hittade jag Ackemannen 😊
Så bestämde mig för att chansa och berättade vad jag hade att erbjuda och när ägaren tyckte att det verkade bra så sa att jag ville ha honom. Köpte honom för en pytteliten symbolisk summa och tog över försäkring och sådant. Han hade inga reservationer på den så tordes chansa utan besiktning.
Fick all info som ägaren hade lyckats luska ut om honom så hon var ärlig med hur han varit och det hon visste.
Acke såldes som sällskap alt eventuellt projekthäst pga hans förflutna, och jag tänkte att är han inte ridbar så får han väl bli sällskapsdam till de andra. Han var väldigt snäll att hantera och väluppfostrad i stallet och så.
Så jag släpade med mig min ständiga sidekick Catarina och drog iväg 14 januari förra året till ett snöigt Värmland och hämtade hem honom.
Första träffen 14/1 2024
Acke heter egentligen Acromion, är född 2011 e: Heartbeat- Corlensky G- Falleur. Han är 174 cm hög och det mest lättfödda i hästvärlden jag träffat! 😂
Han var som unghäst ut och gjorde någon start men gick inte speciellt bra. Opererades sedan för Kissing Spines sedan han börjat bete sig annorlunda och kastade av ryttarna och sattes sedan igång igen efter rehab.
Lite osäker när i tid, men såldes sedan till en mor och dotter där det inte gick så bra. Han tog över och satte i system att kasta av dem med mer eller mindre ojämna mellanrum. Och skrämde dem såklart rejält och till slut orkade de inte längre. Gissar att han var för mycket häst för just dem.
Sedan hamnade han i Värmland och gick i drygt 2 år och gjorde inget. Vet inte om han blev riden alls där.
Men väl hemma fick vi lite att bita i, både jag och mitt lilla ”team” runt mig.
Ackes fötter var inte att leka med, han hade vinterskor utan brodd och gick med i snön när han hämtades, vilket såklart kan ha bidragit till både stäckningar och omkullgående. Så fick börja med att skruva i brodd och ringa hovis Robban så han fick komma och sko om.
Acke hade tvåor fram och treor bak (?!) och var väldigt trångskodd, så Robban fick lite att jobba med. Vi körde korta intervallet i början då fötterna växte ohejdat snabbt när han skott om då de hade fått möjlighet att bredda sig.
Det var efter första skoningen, fötterna oerhört små. Fick använda de gamla skorna och vidga dem så det fanns lite att växa i..
Här är gången efter, då hade han redan växt i treor även om Robban fick dra ihop dem lite.
Sedan har det bara blivit bättre och de har växt i treorna bra.
Han hade mugg på egentligen alla fyra benen när han kom. Så fick börja med att skura benen med lactacyd och sedan smorde jag in med en tjärsalva som jag köpt av en tjej som kokar själv. Det tog sin tid men försvann till slut.
I samband med att han flyttade hit så blev det ju foderbyte såklart, dels med hö men även med kraftfoder. Ja, hm det lilla han behöver för att få i mineraler och sånt.
Nu äter han foder från Mustang, de äter samma i princip allihopa. De får spannmålsfri müsli och slobber zero mash.
Det är såna ”braförmagen” bakterier i det så gissar att det gjort sitt för magen. Och alltså även mot muggen som oftast kommer från obalanser i magen.
Är ni nyfikna på Rs Mustangs foder hittar ni det. > HÄR <
Nåja, sedan fortsatte det med hjälp från kiropraktor Emil som hittade massa spänningar och snedhet i hela hästen. Mest i ländrygg och kors men även en del i hals och bogar. Acke tyckte det var jobbigt med behandlingarna men blev trött och avslappnad efteråt. Och redan vid behandling två var det bättre.
Även Linnea fick komma hit och behandla med djupvågsmassage så han skulle bli mjukare i muskler och bindväv mm. Det var en bra kombo för det gick mycket lättare för Emil att få loss spänningar efter djupvågsbehandlingarna gjort sitt.
Nu väntar vi in Emil och även Linnea under sommaren för lite omdorg av alla hästarna.
Jag kör även med jämna mellanrum med Novafonen som är en apparat som är perfekt för underhåll och förebyggande hemma. Länk till den finns >>HÄR<<
Så nu är kroppen lite mer i fas för honom. Han var väldigt öm i muskler och vävnader över ryggen/sadelläget så det har krävt en hel del jobb att få i ordning på det så gott det går.
Vi stretchar och övar på lite sådan också till vardags.
Ja och sedan kom vi till det spännande avsnittet som inte heller varit så lätt.
Sadel…
Goggles sadel var för bred i bommen och gled fram lite och lättade bak och eftersom man har en begränsad budget så är det inte så lätt. Vi var iväg på sadelutprovning i höstas med Mia Sunnman som är fantastiskt duktig på att hitta lösningar.
Vi började med att byta sadelgjord, sedan en padd så länge framtill då sadeln var för bred. Acke var så rund så det var svårt prova ut något som inte skulle åka fram och som skulle passa, förrän han gått ner lite i vikt. Så det blev lösningen under vintern, och under den tiden letade jag begagnat. Lyckades hitta en chansning superbilligt i form av en Amerigo DJ med framskjuten kåpa och i rätt bomvidd och bossa 4, mot min Cortina som har bossa 2,T
og med den till Mia nu i vår när hon kom hit. Hon tyckte det var bra match så hon fick ta med sig den för bomkontroll och helomstoppning.
Acke trivs riktigt bra med den. Så här ser det ut efter jag ridit ett rejält pass. Inte en krusning i håren och den ligger stilla.
Det är ju extra viktigt för honom med en sadel som är tillräckligt bred i kanalen med den ryggen han har och sin historia. Och då behöver man ta hjälp!
Mia är en riktig fena på att hitta problemen och lösa dem!
Mia är själv hästtjej och har erfarenhet av hur viktigt det är med att sadlarna passar både häst och ryttare. Hon är utbildad sadelmakare med gesällbrev och gör även riktigt fina läderarbeten.
Har ett inlägg på gång om sadlar och sadelutprovare så småningom då det är så himla viktigt och det finns så mycket outbildat folk som är proffs. 🙄
När Acke kom så fick han ta det lugnt litegrann och sedan började vi longera, tömköra och jobba från marken. Tömkörning har han nog gjort men inte på mitt sätt och att få jobba med kroppen.
Han hade ju ingen kondis och dåligt med muskler över ryggen. Han hade ju dessutom massa sadeltvångsliknande grejor för sig fick jag veta. Så i början körde jag med back on track ryggvärmare innan, sedan longerade med sadel på innan jag satt upp. Fick hem ett superhjälpmedel i form av en halsring med rejält handtag att ha om man behöver. Ja det behöver man! 😂
Så jag longerade och satt sedan upp när jag kände att jag vågade. Han står stilla o snällt när man hoppar upp, det är när man ska gå iväg som han kan börja tvånga, då reser han sig, bockar med huvudet mellan knäna och snurrar till höger runt runt.
Man kan inte dra sadelgjorden för hårt, då reagerar han. Han har gjort två rejäla grejor med mig, ena gången när vi var första gången i ridhuset. Då satt jag kvar, tack gode gud för långa ben, dressyrsadel och handtag!
En gång gjorde han så hemma och då får jag skylla mig själv för utmanade genom att inte tycka jag behövde longera innan då han var så avspänd och lugn,
Och då åkte jag av! Ett och ett halvt varv med snurrandet satt jag kvar, sen for jag i sanden.
Men har inget märkt sen vi bytte sadelgjord och att jag numera longerar innan ridning, alltid. 😂
Sen tror jag mycket hänger på förtroende och tillit såklart. Han kan inte riktigt skrämma mig och slippa undan jobbet.
Han kan när det är jobbigt stanna och backa, när han inte förstår eller tycker att det är oerhört jobbigt.
Han har en stor vilja, är envis till tusen. Fast han vet inte att jag övat just tålamod och envishet i 21 år med Goggles 😂😂😂
Så i början jobbade vi med att hitta takt och rytm och att få honom bjuda framåt. Spö att peta på rumpan istället för skänkel är ingen lösning för han blir stressad och gissar han fått veta nån gång i livet hur ett spö känns 🙄
Efter mycket jobb med grunder och att få honom bjuda framåt har vi i alla fall kommit en bit på väg till en lite bärigare och starkare häst.
När vi väl börjat rida hittar han inte på något speciellt utan tvånget är bara när man ska igång. Så själva ridningen blir det inget speciellt med i den bemärkelsen.
Igår var vi iväg på vår första dressyrtävling tillsammans! Det kommer ett eget inlägg om just det sen.
Acke har fått vänja sig vid vattenslangen som han inte gillar, den är otäck men det går bättre och bättre. Han har blivit van vid höns och alla maskiner och oljud här på gården.
(Hönsen kan räknas till oljud dom också. 😂😂)
Vi har varit till olika ridhus, ridbanor, löshoppat, hopptränat och varit på öppen bana och pay and ride och övat. Det blir lugnare och lugnare att åka iväg med honom.
Acke är en riktig filur med en räv bakom varje öra, minst, och en stor personlighet ❤️ Han passar fint in med de andra två som också är stora personligheter.
Ja Catarina hänger med på det mesta. Så skönt med någon som är trygg, lugn och har sunt förnuft när det gäller att lösa problem och att stötta mig framåt med Acke. En stor hjälp med lastning och att åka! Och pepp! Pepp är viktigt! 🥰
Inser jag har dåligt med film på oss, men får försöka ändra på det! 😂
Acke har även hunnit med att vara fotomodell för Eponia 🥰
Idag börjar min minisemester, ja det är i alla fall drygt 2 veckors ledigt. Hurra! Efter det ska det jobbas i 4 veckor och sen 4 veckors ”riktig” semester.
Eftersom jag numera är så gammal så har jag ju dessutom 32 dagar semester varje år 😉
Igår torsdag var jag och Acke iväg på vår första Pay and Ride tillsammans. Tänkte jag kunde berätta hans hela historia i ett eget inlägg sedan så får ni reda på lite mer om honom.
Hur som helst så bestämde jag mig för att göra det så enkelt som möjligt så vi valde en Lätt C: 1. Det kan vara nog s svårt att göra rätt sak på rätt ställe, speciellt när man nyss lärt sig att fatta galopp på rätt sätt. Acke har så mycket att lära och bli stark i, så vi jobbar med små steg framåt.
Lätt C får man dessutom rida lätt i, så tänkte att det var bra eftersom han säkerligen skulle vara svår att få gå fram ordentligt. Han är ju ingen rakerhäst till vardags heller på något vis 😂
När jag skulle knoppa så hittade jag inte mina flätgrejor så fick bli knoppar med gummisnoddar, inte skitenkelt med den tjocke manen.
Nåja, vi åkte helt själva och han var duktig. När vi kom dit hade han fullt upp med att tuta på kompisarna som var två ponnyer i släpet intill. Han var synnerligen rädd att bli ensam men de var snälla och stod kvar tills jag klätt på mig och Acke. Sedan gick jag in i ridhuset och liknade honom lite. Han var relativt lugn så kunde sitta upp bara tjejerna kommit in i ridhuset.
Han tutade lite från och till men skötte sig bra. Har alltid mina handtag på då jag slipper några hemska flygturer i onödan.
Vi red runt en liten stund där inne och han var duktig på banan även om han tutade lite mest hela tiden. Glodde lite på staketen men höll sig intill och gick bra att rida på spåret.
Vi red igenom vårt program. Jag har nog lite stora krav för tyckte inte kvalitet var så bra på sakerna men han skötte sig fint och vi gjorde nästan allt ungefär på rätt ställe -woho-
Själv vill man ju känna att övergångarna sitter bra, att det blir exakt på rätt ställe osv, men inser jag kan ju självklart inte ha såna krav. 😂
Ganska rak inridning, följde med fint i vändningarna. Sedan blev han rädd uppe i hörnet för nåt och hoppade till. Serpentinerna i trav ok, snett igenom med övergång till skritt på mitten blev han lite spänd men var rätt lydiig. Mellanskritten var rätt bra, ökade var han avslappnad och jag tordes känga ut hela tygeln. Han har däremot inget stort övertramp i skritt.
Övergång till trav gjorde han fint och fattade snällt galopp utan att jag behövde rida på för mycket framåt. Galoppvolten följde han med bra och avbrottet blev lite sådär men ungefär på rätt plats. Sedan travvändningar över banan med en halt vid X. Kom på dagen innan att vi aldrig övat halter. Vi har ju haft fullt sjå att lära oss gå framåt liksom 😂
Stod stilla men lite mot hand i halten men snällt igång i trav.
Fattade höger galopp fint och i balans och en jämn och bra galoppvolt. Lite spänd i avbrottet, sedan en sån halvbåge i trav med övergång till skritt över medellinjen, trav igen och sen ganska rakt på medellinjen och halt där han kollade lite på annat.
Så himla glad han klarade att genomföra ett program och vara fokuserad på mig och göra sitt jobb! ❤️
Han hade inget sadeltvång, inget bud och gjorde sitt jobb efter bästa förmåga!
Han är spänd på nya platser och han har nog inte varit ute så mycket.
Och om ni läser protokollet så förstår ni varför jag hade tårar i ögonen när jag läste!
Självklart måste man ha rosett, Ackes första i livet tror jag.
Trött kille 🥰
Filmaren hade lite tekniska problem så det bidde en pyttesnutt bara, så ni får hålla tillgodo med några foton,
Efter ritten så gick vi omkring och sällskapade lite så han fick lära sig vad man gör och att kunna spänna av.
Lastade sen så han fick gå in och äta lite hö innan vi åkte hemåt, medans jag var och köpte bubbelvatten. Gick åt en del i värmen. Väl hemma svampade vi av, klädde på hoodyn och sen fick han gå ut till övriga huliganer och rulla och käka lite gräs.
Själv var jag oerhört glad när jag fick ta av ridstövlarna, för dom är smått omysiga att ha på i värmen haha..
Fläktar skönt ikväll och är glad det är myggfritt! Har varit invasion här på kvällarna. Usch!
Nåja, strax dags ta in pållar och ta kväller. Ska bara mata hönsen med lite makaroner först så dom kan hoppa upp och sova lagom till hästarna ska in. 🙂
Ja det var ju inte igår det blev nåt skrivet här. Jag har såna storslagna ambitioner i perioder där jag tänker mig blogga varje dag. Eller i alla fall oftare.
Sen tänker jag; herrejisses vad ska jag skriva om. Det kan ju omöjligt vara intressant att följa mig och mitt varje dag.
Fast å andra sidan, vill man inte läsa kan man ju bara låta bli, så jag kanske ska bli lite flitigare med skrivandet.
Vissa dagar kommer det upp hur mycket som helst man kan skriva av sig om, allt från diskussioner och saker man ser på sociala medier, till rena glädjeämnen eller hemskheter i livet.
Har med en del roat intresse följt diskussioner i tex grupper som Sadelsnacket, om populära sadelmärken som kommit i ropet. Som hamnat i ett liknande tillstånd som tex PS-tränsen när de kom.
Folk prisar dem högt och lågt med mer eller mindre orimliga effekter av användandet, både prestations- och kvalitetsmässigt, med en närmast sektliknande ton i diskussionerna. Där man inte törs skriva med sitt namn för att var rädd att bli påhoppad. Och de som säljer dem hävdar med bestämdhet att det är det enda märket som faktiskt är funktionellt för häst och ryttare. Inget annat märke ger muskler eller hästar som jobbar rätt, eller ryttare som sitter bra.
Det är lustigt hur mycket som går att sälja med mördande reklam.
Nåja, en annan dag tar jag tag i just detta ämne med sadlar och inprovning, kunskap och utbildning.
Just idag har hästarna fått nya dojor. Mycket välbehövligt, och nu är det så torrt i marken så hovarna blir hårda och lite spröda.
Moccabönan fyller just idag körkort! Min fina fina tjej som glädjer mig varje dag ❤️
Idag är det soligt men lite kyligt i luften, men våren är ju verkligen i full blom bildligt talat.
Här i byn växer det ohejdade mängder med vilda körsbär så det är lite körsbärsdalen just nu här. Oerhört vackert.
Tranorna sjunger nere i kärret och fruktträden blommar. Till och med syrenerna är på gång.
Kycklingarna växer så det knakar. Det är två kullar, en med 5 st som är äldst. Där blev det 2 tuppar och 3 hönor. Här är en av hönorna. Dessa är blandning av 75% wyandotte och 25% nåt helt odefinierbart haha Tofs på huvudet och troligen lite grönvärpargener. Vi får väl se 🤩
Imorgon ska jag vara med och hålla i en utbildning hela dagen, blir spännande för det är första gången för mig att vara med på det. Lär nog läsa in mig lite på det ikväll igen.
För övrigt har jag och Acke börjat skutta lite. Här är en liten snutt från helgen premiär på öppen bana hehe..
Ringrostiga och otränade, men vi hade rätt skoj ! Och det kommer bli fler gånger 👍
Nähepp, nu är det dags att gå ut och ta hand om flygfän och fyrbeningar. Ha det!
Ja alltså det där med skrapa bilrutor, bära ved, tina upp fruset vatten och försöka få upp frusna lås och torka blöta vantar..ja det kan man ju rätt lätt vara utan. Eller ja det hör ju vintern till men det behöver ju inte betyda att man skrattar och ler hela jäkla tiden för det. 😉
Men just såna saker är mindre kul med vintern men det är ändå så skönt få lite snö och ljust, istället för regn, blåst och all gudsförgäten lera.
Utanför stallet ikväll…
Hästarna har fått på vinterskor med brodd så det är skönt de har lite bättre fäste än med bara traktbrodd, för isen lär ju snart visa sig lite överallt.
Vi kör med 4 håls fram och 4 brodd och denna gången med vanliga skor med traktbrodd bak. Har aldrig tåbrodd i bak ändå eftersom de alltid går ihop här hemma.
Ackes fötter som blivit lite annorlunda nu…
Hästarna är pigga och vakna nu när det varit kallt och är blåsigt. Kan vara en spännande upplevelse att både gå in i, och ut ur stallet med dem morgon och kväll 😂
För några veckor sen hade vi påhälsning i hagen. Kolla in älgkon som visar sina skills. 😂 Acke var synnerligen konfunderad över hur det där verkligen gick till.
Hoppas bara han inte fattade nåt så han inte själv provar på det…
Själv har jag jobbat helgen och haft ledig dag idag. Imorgon är det dagjobb och likadant resten av veckan. Det är utmanande jobb men ack så roligt och man lär sig nåt nytt varje dag. 😊
Hönsen värper för fullt nu, konstigt nog. Men de gick med kycklingar stup i minut i somras så då värpte de ju inte på länge och kanske fick sin paus där.
Detta för att få igång tävlandet igen efter att den statistiken sjunkit under många år. Deltagandet på lägre nivåer är det som minskat mest. Och följden av detta är ju såklart minskade intäkter till föreningarna.
Pandemin förde med sig oerhört mycket negativt, det kan vi ju inte komma ifrån.
Folk har inte råd att i samma utsträckning varken tävla eller träna och det hänger ju såklart ihop med konjunkturen i övrigt.
Först pga pandemin men sedan pga det som pandemin förde med sig.
Så nu lanserar TK ett nytt grepp för att det skall bli enklare och billigare att ”tävla”
Ja jag skriver det inom citationstecken för att i mina ögon är detta ingen tävling utan enbart en lite krångligare form av Pay and Jump/ Pay and Ride.
Billigare hästlicens, billigare engångslicens för dessa sk tävlingar är det som blir skillnaden för ryttarna. Sen återstår det att se hur arrangörerna håller kostnaderna nere för anmälnings/ startavgift. Gissningsvis sparas det in på funktionärerna som är det som kostar pengar för arrangörer i dressyren.
I dressyren kommer klasser upp till Lätt B:3 att finnas men det står ingenting om vilken bedömning det kommer att vara, dvs om det utses en segrare samt placering i klassen , eller om det rids som Clear round/ procent klass eller liknande.
Det står att resultat inte kommer att publiceras (vara officiella) utan enbart vara för statistik och föras in i TDB.
Då är det väl ingen tävling tänker jag?
Det står om tex funktionärer så här;
Det räcker med en officiell funktionär på tävlingen. Denna ska vara en av Svenska Ridsportförbundet utbildad funktionär; överdomare, domare, banbyggare eller tränare. Av förbundet godkänd ridlärare kan också vara officiell funktionär på 0* tävling. Det innebär att kostnaden för arrangören minskar och förenklar genomförandet.
Hästvälfärd
Hästvälfärden säkerställs genom att arrangör utser en hästkontrollant, som ska genomföra de kontroller som överdomare gör vid 1*-5* tävling, det vill säga kontrollera minst 5 procent av startande hästars munnar samt 5 procent av nosgrimmorna. Hästkontrollanten rapporterar till den officiella funktionären vid tävlingen.
Det skapar ju en större mängd frågor genast vad gäller dressyren.
Om det krävs en sk officiell funktionär men den kan vara en ridlärare, vem bedömde dennes kunskap i frågan dressyrdomare? Eller ingår det i tränarutbildningen att vara dressyrdomare? Det visste jag inte..
Ska ridläraren vara dressyrdomare och ge kritik? Då har vi ju verkligen gått tillbaka till att använda icke domarutbildade personer att bedöma det som är grunden till all dressyr- de lätta klasserna.
Det som man ska bygga vidare på, framförallt för att få starka och hållbara hästar. Det är i lägre klasser som grunden byggs.
Det är stor skillnad på att hålla träning och bedöma ett dressyrprogram i ”skarpt läge”.
Ser man till kostnaderna så kommer det såklart att i de flesta fall (gissar i alla fall jag) bli tex ridlärare på arrangerande klubb som kommer att döma , för att kunna hålla kostnaderna nere.
Om man inte är utbildad att bedöma ett genomfört dressyrprogram utifrån grundprinciperna så är det ju relativt onödigt att ens genomföra det?! Redan idag finns det massor med kritik mot dressyrdomare överlag, gissar att det inte kommer att bli bättre med detta.
Inte i utbildande syfte hur som helst.
Det står också att arrangören utser en hästkontrollant; vem avgör vilken kunskap som behövs för att vara kontrollant?
Är det arrangörens TK? Arrangörens vem/vad som utser denna?
Finns det inga krav alls på utbildning då denne skall egentligen utföra det som en ÖD till större delen vanligtvis gör?
Är det så att en tävling som på något vis hålls i förbundets regi kommer;
Att bli precis som en privat arrangerad Pay and Ride men med enda skillnaden att det kallas tävling? För det blir ändå inga officiella resultat.
Att förbundet får in pengar på licenser?
Att kvalitén på officiell tävling ska sjunka rent arrangörsmässigt för att få igång tävlandet?
Att grunden till all dressyr blir ännu svajigare om inte utbildad domare ger kritik och bedömer ett tävlingsmoment utan egentlig utbildning?
Så många frågor.
Mocca på en Pay and Ride, som arrangeras med utbildad domare och under tävlingslika förhållanden.
Ja äntligen så kom vi iväg för att få sadel utprovad till Acke, som jag väntat. I våras när Mia kom så kunde inte jag vara med, så det var extra efterlängtat.
Catarina var med som sidekick och sällskapsdam och vi åkte till Lundbyskog på andra sidan Vingåker, dit Mia kom.
Acke har ju en historia av kissing spines med påföljande operation som unghäst, så det är såklart extra viktigt att ha en sadel anpassad till honom.
Han har en lite klurig kropp: kort, lite stabbig modell och oerhört lättfödd. Bantar ständigt och är ändå tjockast. Eller som Mia sa; han är fet! 😂 Och har man ingen sadel som ligger bra är det ju ännu svårare motionera honom. Det blir lite moment 22 där på nåt vis.
Min sadel som jag har till de två andra juvelerna är en Amerigo Cortina. Den har en bom som är lite bredare precis under ryttaren och den har, förutom Amerigo Pasubio, varit den enda sadel som legat bra på Goggles.
När man lägger på den på Acke ser den ut att kunna passa bra, men så fort han rör sig så åker hela sadeln upp och lägger sig en bit ovanför ryggen och det är egentligen bara en liten del av sadeln som ligger an. Dvs den glappar baktill. Har försökt och padda upp den framtill men varit svårt hitta något som gör skillnad. Korrektionspad gör bara att hela sadeln åker upp igen.
Så vi fick sadla med min sadel och sen satt jag upp. Mia grejade lite, drog gjorden annorlunda och Acke reagerade direkt. Så spände upp och sen provade vi en annan lite längre gjord med magplatta
Hon lossade även den främre stroppen från underkåpan så att den inte skulle dra med hela sadeln framåt.
Med en speciell filtpad framtill så kom sadeln upp litegrann och den låg mera stilla. Den får funka så här tills han gått ner lite i vikt, för innan dess är det ingen idé att byta sadel. Kan ju bli helt annorlunda då såklart. Och det är ju såklart pga de extra fettlagren som det är så svårt få någon sadel ligga bra 😅😅
Sedan kunde jag rida i alla gångarter på volten och han kändes fin och slappnade av bra.
Så jag fick med mig en gjord och en pad hem men slapp köpa annan sadel just nu.
Så med honom är det lite svårt veta vad som var hönan och ägget- ryggen eller magen, som gjort han betett sig konstigt vid ridning. Kanske en kombo? Ihop med att han satt i system att skrämma folk.
Acke hade mugg ordentligt på alla 4 benen när han kom, och har förmodligen haft en släng av magsår längre tillbaka. Kan gissa att eftersom han sväller ohejdat med bare liiiiiiite för mkt mat så gissar jag han gått på diet med för lite grovfoder. Därav lite störd tarmflora, möjligen magsår, och mugg.
För övrigt jobbar Goggles på bra hemma, han är superpigg och är verkligen glad att vi jobbar lite med krumelurer 😂
Igår tvättade jag lite täcken med högtryckstvätten så nu ska de bara torka och impregneras så de är klara för vintern. Jag kör med bara kallt vatten och inget tvättmedel, och kör dem på både in och utsida. Blir otroligt bra! 👍
Jag passade på att köpa nya vattenhinkar till hästarna när Hööks hade dem på sån ”Hööks deals” för en månad sen eller så. Då kostade de 99kr styck för 19 liters med flat baksida. Är ju ett rätt ok pris 😉
Tyckte de gamla var så sunkiga på nåt vis, och det är klart; med tanke på hur Goggles hink ser ut varje morgon så…
Han har inget bordsskick… 🙄
Däremot är alla hinkar med stålgrepe till handtag lite otäck när man har dem ihop med hästar. För alla vet ju att med hästar kan precis vilka skador som helst hända, på de mest konstiga sätt.
Krokarna kan lätt fastna i svansen, speciellt som nu när de vill klia sig ännu mer eller rent av vifta flugor.
Vet hästar som slitit bort halva svansen för att de fastnat i en sån hink, eller fastnat med stalltäcken osv.
Är ju så lätt avhjälpt så känns som en lite onödig grej råka ut för.
Så jag lindar alltid dem så att de inte kan fastna. Funkar såklart med silvertejp eller liknande också. Men vetwrap är ju bra till såååå mycket, haha. Men det är ju huvudsaken att själva kroken blir täckt.
Har tappat räkningen på hur många gånger jag fått köpa nya täcken i alla varianter.
Förut trodde jag att det var Stig som hjälpte till och demolerade, men nu tror jag att det är andra huliganer som gärna hjälper till…. 😂
Just nu är det eksemtäckena som håller på och ger upp totalt. 🙄 jag köper ofta begagnade täcken för Horseware Rambo Hoody är väl inte det billigaste i täckesväg man kan hitta. Men däremot är det det täcket som håller bäst. i alla fall hittills.
Häromkvällen kom Acke in med sitt Amigo Hoodytäcke så här snyggt.
Amigotäcke är lite tunnare i tyget, men å andra sidan har Mocca gjort så här med sitt Rambo…
Goggles Rambotäcke är skapligt helt, bara svanslappen som är bortsliten och en liten liten reva och en gjord som är borta.
Vi har rätt mycket insekter och nu är de sjusärdeles mycket mygg och knott. Flugorna är också skitjobbiga, så de behöver ha ordentliga och insektståliga kläder. Rambotäckena är ändå de bästa jag hittat och som håller skapligt. Mocca hade såna tunnare eksemtäcken förr men dom kom hon ju in med och dom såg ut som de gått genom pastamaskinen för tagliatelle…
Nu har jag jobbat i 4 veckor efter semestern så dygnsrytmen har kommit på plats igen. Nästa vecka är semestern slut för övriga arbetskamrater så nu kan vi återgå till normala rutiner igen 😂
Goggles verkar ha återfått normal status, han är som vanligt igen efter fång och hovböld.
Acke jobbar vi på att banta, han är precis som sin matte- allergisk mot kalorier.
Mocca har jag börjat jobba lite från marken för att sätta igång lite.
Kiropraktorn har varit här och nu senast kom Linnea och djupvågsbehandlade alla tre pållarna.
Nu har snart heeeeeela OS passerats och vi kan väl enas om att det varit lite stolpe ut för ridsporten 🙈
Att dressyren står där den står är väl ingen direkt nyhet. Personligen kollade jag på så mycket jag kunde av den. Men var väl inte överdrivet förtjust i mycket av det jag såg om jag ska vara ärlig. Flera högt bedömda som gick med munnen öppen och gapade genom nästan hela programmen (tex Freestyle) Andra som var så ostadiga i formen att det är otroligt att de får såna höga poäng som de fick (Toto JR).
Det är ju sånt som en annan lägger märke till som amatör ifrån soffan. Sen finns det ju mycket annat man ser och reagerar på.
Positivt var det polska ekipaget med hästen Maxima Bella som var lite annat att se på.
I övrigt så var jag mest glad åt att Mats Eriksson kommenterade- ett oerhört lyft mot SVTs kommentatorer. Mats förklarade ur domarens synvinkel vad som var bra och dåligt och varför poängen blev som de blev.
Idag blev även filmen med Carina Cassöe Crüth offentlig. Där får man se henne träna med Danciera under ledning av Andreas Helgstrand som uppmanar henne till det hon gör på filmen- dvs piska på med spöet för att hästen inte piafferar som de vill.
Det känns som att dressyren som sport verkligen har hamnat i rampljuset nu. På både gott och ont.
Det onda är väl omvärldens syn på att använda djur i en hobby./ sport inte har blivit bättre av detta. Alls.
Det goda är väl att det kanske kan rensas upp lite bland de som utövar dressyren och som tränar för att vinna enbart. Och som tränar som de gör för att blidka domare som hellre premierar stora flotta gångarter än hästar som är korrekt tränade och ridna. och för att tjäna pengar på hästarna.
Men det är en lång väg att gå. Vart ska förändringen börja? För ingen kan ju tro att bara ta bort nosgrimmor, alla bett eller att rida utan sporrar kommer åt problemet.
Som jag sagt så många gånger förr. Allt handlar om kunskap, avsaknad av kunskap eller möjligen nånting mitt emellan,
Idag innehåller våra hästflöden av reels och inlägg på sociala medier mestadels seriebyten, travökningar, passage och piaff, byten i varje hållandes en kaffekopp, ridning i halsring osv. Framförallt av många elitryttare.
Allt ackompanjerat av fräsig musik.
När såg ni senast någon visa hur man korrekt går in i en volt? Ja det är basövningar och grunder som följer ända upp i svårt klass- dvs grunder.
När såg ni nån svårklassryttare som gjort en reel med galoppfattning som görs bra?
När såg ni någon som visar upp en övergång skritt- trav- skritt som är bra och förklara VAD som är bra/ mindre bra. Nej vi matas med filmer där hästarna rida runt i en stoooor flott trav i övertempo, mellantrav snarare, och beskrivs som ”magisk” medan hästen inte alls är eftergiven och genomsläpplig- men det ser flott ut.
När vi alla blir matade med sådant som ser ut så av ryttare som är namnkunniga och erfarna så tror vi ju givetvis att det är så det ska se ut. Tyvärr. Det vore ju bra mycket mera konstruktivt om de visade bra ridning och korrekt tränade hästar istället.
Följande text är skriven av Bo Tibblin och jag har fått tillåtelse att dela den här.
Tycker den är oerhört bra skriven och tydligt visar vad dressyren borde vara.
Dressyrbedömning. Under senare tid har dressyrsporten utsatts för mycket kritik från olika håll. När man tar del av denna börjar man ifrågasätta om vi över huvud taget kan fortsätta att tävla i dressyr. Det finns all anledning att se över dressyrens tillstånd och framtid. En faktor är betydelsen av begreppet ”dressyr”. Den egentliga innebörden kan sägas vara inlärande av icke medfödda beteenden som kan vara till nytta för individen. Vem är då individen? Här är det både hästen och ryttaren men på olika sätt. För hästen att bygga upp muskulatur och leder för att i första hand orka utföra vad ryttaren begär. Det är viktigt att betänka att dessa moment inte har någon betydelse för hästen i dess naturliga tillstånd utan är till för ryttarens behov. För ryttaren handlar det om att få en häst som håller för arbete. Resultatet av detta arbete har sedan omvandlats till tävlingsformen ”Dressyr”. Dressyr skall bedömas efter helhetsintryck. Det skall innefatta hästens sätt att röra sig på olika utbildningsnivåer. Här skall bedömas med vilken lätthet utförandet av de moment som legat till grund för hästens utveckling utföres. Resultatet visas i första han i de bedömningsgrupper som kallats ”allmänt intryck” men skall också ligga till grund för varje enskilt betyg. Det är här det gått snett i dagens bedömning. Är det verkligen möjligt att på ett rättvisande sätt bedöma så komplexa moment som befömningsgrupperna i ett dressyrprogram innehåller? Resultatet blir att domaren hakar upp sig på de lättast urskiljbara tekniska momenten och helhetsbilden kommer bort i sammanhanget. De tekniska momenten får större betydelse än dressyrens faktiska målsättning. Något som dessutom ”saboterar” betygssättningen och sätter bedömningssystemet ur funktion är införandet av ”halvbetyg”. Dessa skapar en form av säkerhetszon för en osäker domare. Det finns för ”helbetygen” klara defintioner för vad de skall innehålla. Detta finns inte för ”halvbetygen”. Detta beror på att i det omfattande innehåll som en bedömningsgrupp innehåller är det omöjligt att uppfatta så små detaljer att de motiverar ett ”halvbetyg”. Detta ger utrymme för ett ospecificerat ”tyckande”. Här skall man inte ”tycka” – här skall man ”veta”. Detta visar sig också genom att domarna normalt använder skalan 6-6,5-7. Vad skall vi då med en 10 gradig skala till? För man kan inte tro att så många hästar utför alla moment så likartat att de hamnar inom detta snäva register. Detta tyder på att det tekniska utförande i första hand får avgöra betyget. Man får inte glömma att dessa rörelser i första hand skall vara grundstenar i hästens utbildning och inte något som görs bara för att de ingår i tävlingsprogrammen. De har inte något själv- ändamål. Detta innebär att om en häst rör sig på ett för klassen tillfredsställande sätt skall mindre tekniska fel inte få alltför stor betydelse utan mer betraktas som en tillfällighet i förhållande till sitt utgångsläge Om däremot bristande form och balans är orsak till det tekniska felet skall det ge ett tydligt utslag i betyget. T.ex skall ett ekipage med utgångsläge 8 få betyget 7 för samma fel som ett ekipage med utgångsläge 6 skall få betyget 5. För att stimulera en positiv utveckling måste detta synsätt genomsyra hela bedömningen. Undantagsfallen måste vara när felen är så allvarliga att de inte kan härledas till hästens form. Då måste bägge dessa kategorier hamna på samma underkända betyg. Det tekninska utförandet får inte ha större betydelse än dressyrens faktiska målsättning. En fara i framförallt de lättare klasserna är att många av dagens hästar har mycket bra gångarter. Detta kan medföra att domaren mer kommer att verka som kvalitetstävlansdomare än som dressyrdomare. Bra gångarter får aldrig kompensera bristande inverkan. Högsta betyg skall det ekipage få som visar en bra kombination av utbildning och gångarter. Detta fenomen har störst betydelse i de lägre klasserna, där betygen skall vara både placerande och vägledande. Det är skillnad i de högre internationella klasserna där svårighetsgraden är så hög att decimalrelaterade betyg kan vara motiverade. Men även här måste grundtanken bibehållas att även när de tekniska momenten blir svåra så skall utförandet grundas på dressyrens grundidéer. Vad kan göras för att utveckla dressyrsporten åt rätt håll. Det är en fråga som kräver mycket sonderande och diskuterande mellan berörda parter. Några riktlinjer bör man kunna hitta. Man måste skilja på ”kunskap” och ”instruktion”. För att kunna tillgodogöra sig instruktion måste man ha en grundkunskap. Eftersom det i yttersta hand är domarna som styr sporten kommer här den grundläggande domarurbildningen in. Det är trots allt domarna som styr hela sporten. En blivande domare måste ha egen kunskap och tävlingserfarenhet på minst en nivå högre än de klasser som skall dömas. Dessa förmågor måste testas genom intagningsbedömning innan de godtas för domarkurs. Det får inte räcka med att ”det skulle vara roligt att prova på att döma”. Dessa domare kommer ju att vara grunden i hela dressyrens utveckling. Man skulle kunna avskaffa kategorin C-domare och kalla dem för aspiranter. När de sedan vid kurser och provbedömning på tävling visat sig kompetenta skulle de direkt kunna examineras till B-domare. Detta system skulle kanske begränsa intresset för att bli domare men ur sportens synvinkel måste det vara bättre att ”få kan mycket än att många kan litet”. Man måste också fråga sig hur många domare vi egentligen behöver. Domarlistorna innehåller mängder av namn. Men när det gäller verksamheten är det ett fåtal av dessa och ofta desamma som dömer alla tävlingar. Hur utvecklar alla övriga sin kompetens? För det är absolut inte tillräckligt att ”sitta av” en obigatorisk kurs om året. Här finns utrymme för att diskutera hur en tidsanpassad domarutbildning skall läggas upp. I bland får man höra att en svårare intagning skulle avskräcka många. Det är ju i så fall bara en välgärning. Domarna ska i första hand finnas för sportens utveckling och inte i eget intresse. Det har på sista tiden framförts mycket kritik mot kända dressyrryttares beteende mot sina hästar. Självklart skall detta inte på något sätt ursäktas men det måste finnas en anledning till att ryttare använder sig av diskutabla metoder. Jag har tidigare sagt att dressyrens utveckling ligger i domarnas händer. Kan det vara så att kraven för att få höga betyg så har avlägsnat sig från rörelsers andemening att de kräver extrema metoder. Har rörelserna blivit ett så stort självändamål att de tangerar gränsen för vad en häst kan och bör utföra? Tar domarna hänsyn till skillnaden mellan t.ex en utbildnings- mässigt väl utvecklad harmonisk och taktmässigt regelbunden piaff och ett staccatoliknande stamp på stället? Och får detta tillräckligt genomslag i betyget? Detta ex gäller inte bara svår klass. Det måste vara grundtanken i bedömningen att den genomgående harmonin i samband med ett korrekt utförande skall vara vinstgivande. Enstaka tekniska fel måste bedömas i förhållande till helheten och klassens svårighetgrad. Man kan undra varför dressyren utsätts för så noggrann granskning av utbildningsmetoder men inte hoppningen. Detta kan bero på att det rör sig om mycket olika typer av uppgifter. En hopphäst skulle det aldrig gå att i längden tvinga att hoppa om den i sin träning i stället för förtroende tvingats att prestera. Givetvis måste även hopphästen dresseras för att kunna samarbeta med ryttaren. Men här blir dressyren inte något självändamål utan ett hjälpmedel inför huvuduppgiften – att hoppa. När det gäller dressyrhästen blir utbildningen i högre grad ett självändamål. Grundutbildningen blir slutmålet. Så mycket viktigare då att alla berörda parter är eniga om vad det är man strävar efter och att detta mål är klart och tydligt formulerat. Målsättningen får inte spjälkas upp i ett så stort antal bedömningsgrupper att en ”otydlighetdimma” lägger sig över resultatet. Att döma dressyr är ingen lätt uppgift. Det ligger därför i sportens intresse att skapa bästa möjliga förutsättningar för uppgiften.
Goggles får en välförtjänt sockerbit av Bosse efter avslutad träning.
Dressyrtanterna.com 