Hittade en så bra artikel om reaktioner på nätet och sociala medier efter tävlingar. Skribenten beskrev det så himla bra det som syns och debatteras i alla olika kommentarsfält, det nya att litegrann haka upp sig på och bli expert på; nackens position,
Men ibland måste ändamålet helga medlen som det så vackert och kanske lite gammalmodigt kan uttryckas.
Ja såklart är det ultimata att nacken är den högsta punkten. I den högsta samlingen är och ska nacken vara högsta punkten. I de bästa av världar.
Men det får ju inte bli på bekostnad av allt annat som är dressyr och som ska ge en hållbar och ridbar häst?
Om man tittar på utbildningsskalan så finns det ju en anledning att det kommer i den ordning det gör, men de går också in i varandra så klart. Det ena utesluter ju inte det andra.

Fokuserar man enbart på att nacken skall vara högst alltid, och skriker rollkur och djurmisshandel (ja jag har fått de kommentarerna efter inlägget) när bilden ser ut så här:

Så lär man nog börja tänka om och fundera på vad dressyren syftar till.
Det tar många år att få en häst nog stark att kunna utföra de svårare rörelserna på rätt sätt så att de bygger styrka och smidighet i kroppen. Och då lär man ju också börja i rätt ände.
Med att hitta takt, balans, eftergift för att komma längre i samlingen. Har man inte grunden så hjälper det inte någonstans att nacken är högst om inte kroppen jobbar rätt.
Nackens position kommer ju att bli en följd av hur långt hästen (och självklart ryttaren) kommit i utbildningen och hur stark och bärig den är, hur mycket den orkar vinkla sina bakben (och främst patellaleden eller ”bakknä” i vardagligt tal) och arbeta med magmusklerna. Men vägen dit är ju lång…
Tänker att exempelvis Armand Duplantis teknik och styrka har nog ändrats med erfarenhet, ålder, muskelmassa och träning. Det är ju inte som att man tar en stav som 20 åring och hoppar 6 meter klanderfritt utan träning.
Ibland kan man få fokusera på vissa saker och strunta mer i andra under en period för att komma vidare och utveckla det som är svagare eller mindre utvecklat.
Fokuserar man enbart på nackens position och inte på resten av kroppen är det troligast att man så småningom får just det som hon beskriver i artikeln. En ”hängande” rygg och bakben utan engagemang och utan styrka i bakdelen.
Och nej, lika bra jag skriver det här; jag är verkligen inte för rollkur. Det är bla nåt ni kan se här tex som en av våra numera mest hyllade ryttare har blivit filmad med bland många andra ryttare. Filmen till det am är rollkur hittar ni ->. HÄR
Och nej!
Rollkur är INTE SAMMA SAK som att hästen hamnar lite bakom lodplan eller inte har nacken som högsta punkt!
Här är utdrag ur artikeln och länken finns nedan , lite fyndigt beskrivet men tydligt förklarat.
”Having the nose in front does not automatically mean the horse is engaged and supple. A horse can be in front of the vertical with an uncomfortably dropped back and trailing hindleg.
In the real world, we see plenty of horses at all levels ridden in this way with the riders blissfully unaware that their horse is protecting itself from the rider, raising the neck and poking its head out forming a canoe shape for the riders backside to snuggle into before an evening in front of the laptop with a glass of pinot slating their fellow equestrians.”
Länken till Horse and Hounds inlägg finns HÄR
Nähepp, söndag och skitkallt. Nu är det dags köra in lite ved 🔥
Ha det bäst!






















