Kollade lite i min gamla gömma med foton. Ja min korg med massa foldrar med papperskopior ni vet, såna som man fick förr. Med negativen i en separat ficka och allt 😃
Finns MASSOR med kort från alla möjliga och omöjliga situationer. Såna minnen man gärna förlorar sig i, såna man helt glömt bort och såklart såna man önskar att man glömt bort.
Här är några foton på Goggles mamma Apelle och min systers häst Marina.
Apelle gav mig fantastiska minnen och Goggles lever såklart vidare som en lite annorlunda kopia av henne idag. Hon var så klok, så klok. Bestämd, lite envis men ärlig, glad, framåt. Gjorde alltid sitt bästa och var mig trogen på alla sätt. Hon var den som lärde mig rida på riktigt, hon som fick mig att uppleva hur det är att sitta på en häst med ”sjögång i sadeln” och försöka sitta ner. Hon som gjorde jag tordes hoppa banor på 130 utan att svimma fast jag var skiträdd. En fantastisk kompis.
Vi hade många roliga stunder tillsammans både på tävlingsbanan och träning, men framför allt hemma i vardagen. Ni vet alla de stunderna man tar för givet och som man blir påmind om när man ser foton och minns.
Marina var min systers häst och en bestämd dam som lärde oss massor. Hon var frisk in i det sista och blev nästan 32 år och fick somna in hemma på min systers gård. ❤️
Dressyrtanterna.com 