Ja ibland blir ju livet inte alls som man tänkt, så är det ju bara.
Ibland får man bara försöka gilla läget, fast jag har så svårt att bara acceptera att min kropp inte fungerar som den gjort förut.
Ja och framförallt så funkar den inte som jag vill.
Den är ju som en bil, det ska bara funka när man vrider på nyckeln. Eller som i detta fallet, när man kliver ur sängen på morgonen.
Det ska bara funka.
Lite småkrämpor det har vi väl alla och dom hänger ju liksom med, och har man haft häst så brukar det kontot fyllas på med åren. 😂
Men så här är läget nu och det är därför det varit väldigt dåligt med uppdateringar om träning och sånt.
Men vi kan ta det från början. Och början det var 3 maj i år.
Jag och Acke åkte till Holmen på Pay and Ride. Och som sagt; Acke fick en släng av sadeltvång och bockade helvetet i ridhuset och jag hann inte få tag i handtaget.
På stora mittvolten durkade han järnet ett varv i vänster varv med känslan av huvudet mellan bakbenen typ, sen orkade jag inte hålla mig kvar längre, utan for av på utsidan. Alltså på höger sida av hästen och höll i tygeln med höger hand.
Ni vet vår generation har ju fått lära sig att blåhålla tyglarna what ever happends. 🙄 Praktiskt om man nu inte vill hästen ska dra hem utan ryttare om man är på uteritt.
Mindre praktiskt om man har lite självbevarelsedrift att hålla i tygeln.
Uppenbarligen har jag inte det. Någonstans har man nog blivit itutad att det är ett misslyckande att tappa sin häst..
Nåväl, jag landade med utsträckt högerarm på höger axel och höger höft/rumpa.
Och nej jag satt inte upp igen för jag kände jag hade för ont i axeln för det. Men vi promenerade runt tills Acke var lugn och vi kunde bara vara.
Hade sån tur med snälla medmänniskor- bland annat Anna-Lena som hjälpte mig med att klä av pållen och få upp luckan på transporten osv.
Åkte hem, fixade med hästen., gick in och duschade och åkte sen in till akuten.
Det gjorde ont i hela axeln och överarmen, hade en del problem med att både klä av och på mig, tvätta håret med båda händerna osv.
Gjorde enormt ont att vrida på tändningsnyckeln i bilen och att växla. Första veckorna fick jag göra båda grejorna med vänster arm.
På akuten röntgade de och undersökte men såg inget som var trasigt, utan läkaren sa att om det inte var bättre om 2 veckor skulle jag höra av mig till vården,
Jag var blåslagen på höften och rumpan, jag är ju ingen liten pixignom som de säger i Harry Potter 😂 och att falla från Acke är en bit till marken. Typ 174 cm plus flyghöjd.. hehe
Jag tänker mig att det såg ut ungefär så här;
Eller möjligen så här…
Nåväl, var hemma från jobbet en vecka för jag kunde knappt röra armen. Fick rådet från läkaren att använda armen till smärtgränsen. Och om jag inte var bra kontakta vården efter 2 veckor.
Men jag var ju verkligen inte bra men började jobba efter en vecka igen. Och har gjort så sedan dess förutom 5 dagar när jag hade skitont efter att jag lyft ett tyngdtäcke på jobbet. Allt går ju göra nästan om det kan ta lite tid.
Efter 2 v så skickade jag in egen remiss till Specialistcenter i Eskilstuna för de är duktiga på mjukdelsskador i axlar och sånt. Då dom inte hittade nåt på röntgen så misstänkte jag själv i alla fall en sen- eller ligamentsskada.
Där gick det rätt fort: fick svar på remissen efter 2 dagar, en tid för röntgen 3 juni i Västerås och sedan läkarbesök i Eskilstuna efter det.
Det hittades inget speciellt på röntgen då heller och efter undersökning misstänkte läkaren också , precis som jag, mjukdelsskada, tex senruptur eller liknande på grund av mina symtom.
Så det blev en magnetröntgen och den gjordes 3 juli i Västerås. Sen hände inget… och inget… och inget… för min läkare hade semester…
Han kom åter vecka 32 och då ringde han mig den 3 augusti.
Då visade det sig att jag har en fraktur i axeln. Så jag får en ny remiss till Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
Fick sedan av en tillfällighet se i 1177 att jag visst hade ett inbokat besök på röntgen i Eskilstuna. Men ingen kallelse. Så ringde och fick info om besöket. Jo det var i Eskilstuna och det var en datortomografi av axeln.
När jag kommer dit skulle jag visst ha varit i Katrineholm på röntgen för där var min remiss tydligen. Men nu gjordes röntgen nummer 4 i alla fall i Eskilstuna när jag ändå var där.
Men lite rörigt har det varit och tid har det tagit.
Så här är vi nu drygt 4 månader efter avramlingen och jag har gått med frakturen hela den tiden.
Nu har jag i alla fall en tid hos en ortopedläkare på Mälarsjukhuset i Eskilstuna och jag vet de fått svar på datortomografin fast jag vet ju inte vad den visar än såklart.
Så alltså enligt magnetröntgen så har jag en skada som heter Processus coracoideus fraktur. Vilket är en fraktur på korpnäbbsutskottet på skulderbladet
Och vad jag kunnat förstå beroende på hur det ser ut på DT så blir det antingen lång sjukgymnastik eller operation. Vi får se.
Jag kan göra ganska mycket såklart eftersom jag kunnat jobba. Men vissa moment går knappt.
Diska med höger hand. Tvätta håret med båda händerna. Sätta i fläktfiltret under köksfläkten fick mig nästan att ramla ihop av smärta. Vissa lägen ger intensiv smärta och går helt enkelt inte. Lyfta saker med utsträckt arm eller höja armen och armbåge över axelhöjd.
Ha på deodorant med höger hand i vänster armhåla. Hysteriskt ont. Lyfta en hink med tex vatten går bra rakt upp och ner liksom men minsta rörelse framåt eller bakåt gör ont.
Att mocka boxarna går om jag gör sakta- minsta lilla stopp det slår i grepen gör ont. Skjuta skottkärran med last i. Packa höpåsar med höger hand. Kratsa hovar med höger hand. Lägga på täcken. Hänga upp täcken. Allt sånt är dagliga skitsaker som jag inte kan göra och får lov göra på annat sätt.
Istället för att lyfta hinkar använder jag vattenslangen till att fylla hinkarna i stallet.
Det är belastning utanför tyngdpunkten som gör oerhört ont. Tex lägga ner en minivattenmelon i kundvagnen med båda händerna. En sån konstig sak som gör sååå himla ont.
Men man får ju pröva göra det mesta men tänka efter innan man gör det och göra saker sakta så man hinner stoppa när man känner det gör ont.
Men tråkigast är nog nätterna för det är en molande värk från axeln upp i nacken och sedan ner ut i fingrarna. Och går inte att sova på höger sida.
Och så vaknar jag massor med gånger.
Men men, det har ändå blivit lite bättre mot precis efter olyckan. Så ska försöka inte gnälla alltför mycket mer.
Jag är lite försiktig med träning. Rider lite hemma och försöker jobba dem en del från marken. Men har inte velat åka iväg till ridhus eller nåt. Lite rädd det händer nåt knas och sen blir det värre.
Vore ju synnerligen dumt.
Så därför tränas det inget annorstädes med pållarna eller hittas på några roligare saker just nu. Utan vi grejar hemma med det vi kan.
Så nu vet ni. Läget är tradigt men med hopp om lagning på gång 😂
Dressyrtanterna.com 