Tävlingsminnen.

Fick frågan häromdagen vilket bästa tävlingsminnet är. Oj!!
Fick lov fundera lite på dom..

Dom är ju flera..och på olika sätt minns man ju dom.

Starkaste minnet som rört mig in i hjärtat mest är nog segern med Goggles i Lätt A3 på 69% i Hallstahammar för några år sedan. En sådan helt oväntad grej, med hästen jag själv fött upp och var med drog ut vid födseln och som berett mig så mycket besvär och glädje, operationer och skador till trots. Helt fantastiskt att kunna slå ekipage som startat msv och tagit massor med placeringar. Tårarna rann minsann lite både då och nu.

Och segern i stilhoppning med Goggles mamma Apelle. Oj vad jag tränade inför alla stilhoppningar som var jättevanliga under en period. Cayenne som jag tränade för tjatade och tjatade. Räta på dig, upp med överlivet! Drömde mardrömmar om hennes värmländska. 😜
Men felfritt gick vi, fick 60 av 70 möjliga poäng och 9 på sitsen med plus för blick skänkel och ÖVERLIVET. Tjoho!
Cayenne gick en blombukett med texten ” det är ju tur du tjatar mer på vart jsg har mitt överlivet än mitt underliv”
Hade kass humor redan då 😜

Sen minns jag tävlingen i Sala med min foderhäst Java, som när hon kom var riden uteslutande på kandar, gick men huvudet högt och sprattlade med frambenen. Efter månader av ridning på tränsbett och bara bara grundjobb kunde vi faktiskt ta oss ut på tävling. Blev 4e placerad i en Lätt A5, dvs det som numera är MsvC. Oj vilken känsla! Efter allt detta jobb, i ur och skur med att få en mjuk och fin häst av henne. 😊

Och sen segern i 1m hoppningen på DMhelgen med Apelle i Gagnef.
Har aldrig ridit så fort i en omhoppning, jag tänkte och hon svängde. Jisses vilken racerråtta.. 😄

Sen är det ju så många andra minnen som är minnesvärda som inte har med rosetter att göra.
Ponnyallsvenskan 1986, med nattpratande tjejer på övernattning i Älvdalen. Hur vi pumpade luftmadrasser vid div 1 dressyren i Karlstad med Hedemoratjejerna. 10st i ett rum.

Eller påsktävlingarna i Karlskoga när Cayenne utklädd till Dolly Parton mutade domarna med köttbullar i maskeradhoppningen.

Laghoppningen med hemfärd från Hedemora i två dm nysnö.

Dressyrtävlinen i Falun när Apelle blev skrämd för porten, jag ramlade av i isvattnet utanför ridhuset och red programmet i väldigt blöta vita byxor.

Ja minnena är många inser man. Undrar om det är tecken påsen börjar bli gammal? Eller bara att man har ett innehållsrikt liv 😂👍

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: