Vad är det som gör att vi vill åka på tävling med hästarna? Ja oavsett vilken gren man sysslar med av ridsporten alltså så finns det tävlingar att ställa upp i. På alla nivåer. På många olika sorters anläggningar.
Vare sig det är hoppning, dressyr, fälttävlan, working equitation, körning, bruksridning etc så finns det tävlingsmöjligheter.
Eller som blivit vanligare och vanligare; Pay and Ride/ Jump/ Cross. Träning i mera ”skarpt läge” men utan tävlingsstatus.
Men vad är det som driver oss att tävla egentligen för det verkar ju onekligen vara olika viktigt för olika människor.
Och det är väldigt olika HUR man tävlar.
Intressant att följa många hästmänniskor på sociala medier. Där görs av somliga bara inlägg om det renderat i rosetter eller andra mätbara succéer. Inte annars. Då verkar man låtsas om att man inte tävlat alls och inläggen uteblir. Somliga andra delar alla tävlingar, oavsett resultat. Med mer eller mindre humoristiska inlägg om resultatens tillkomst 😂 Även om procenten varit dåliga eller bommarna fallit eller hästen tyckte att vattenmattan nog äter hästar.
Finns det just där ett samband mellan inställningen till tävling? Eller är det sambandet för enkelt? Att man ser det enbart som ett tävlingsmoment och vill skylta med ”titta va bra jag/ vi är” och går det enligt egen norm inte lika bra så hoppar vi över berätta nåt alls? Är det tävlingsdjävulen som dominerar och får oss vilja slå de andra?
Att inställningen är prestationen och jämförelsen mot andra och visa för sig själv och andra att man minsann kan och är duktig. och att man tar det på så stort allvar att uteblivna rosetter pratar vi inte om?
Att de som delar med sig av allt ser på det mer som kanske ett träningstillfälle där rosetterna spelar mindre eller ingen roll. Där träningen ligger i att just tävla alls. Eller att det finns andra segrar än just procent och rosetter?
Jag vet inte men funderar i alla fall mycket vad som driver olika ryttare till olika saker.
Som att tävla mycket, jättemycket eller jättelite. Vad är lagom?
Vet jag hade diskussion för nåt år sedan på Fb om hur mkt som var ok att tävla, när jag såg en som startade 39 starter i medelsvår dressyrklass under en säsong och häpnade. Och där tänkte och tyckte folk väääääääldigt olika 😂
Men vart går gränsen för att starta mycket respektive för mycket då? Ja det verkar som att det kommer regleras i TR från nästa år, toppenbra om ni frågar mig! Det behöver nog regleras för att folk skall kunna se till hästens bästa. Eller ja det gör de nog inte ändå, men möjligheten att starta massor blir iaf begränsad 😂
Som det är nu får ju unghästar starta begränsat antal starter på meeting/ tävlingsdagar. Men behövs nog för andra också.
När en häst som inte startat på nästan två år anmäls till tredagars meeting med två klasser per dag. Eller hästar som går upp till svår klass i dressyr tävlar tredagars meeting tre helger i rad. Ja jag pratar mest dressyr här för att det är det jag är involverad i såklart.
Vad är syftet då? Rosetter bara? För nånstans lär man ju ändå förstå ATT det sliter att åka och tävla. Att det kanske inte är ok bara för man själv vill.
Har då tävlingen då blivit viktigare än träningen i sig? Har inställningen om att träna för att utvecklas och bli bättre och starkare fått stå tillbaka för tävlingsmomentet? Att man tävlar sig bättre på något vis?
En del har så bråttom upp i klasserna och hoppas kvala i en dressyrklass på morgonen så man får starta en klass högre på eftermiddagen. Och när man inte ”sätter kvalet” så får man ju såklart stryka sig och hoppa över klass nr 2 för dagen som man ändå hade anmält till. 🙄
Och vad är viktigare; att hoppa upp en klass och kunna säga ”jag har starta klass ”blabla” eller att vänta med att starta den högre bara för att man får tills man är klar för det och kan göra det bra, ja efter sina förutsättningar såklart.
Har respekten för klasserna försvunnit bara för att man ska kunna säga just det- jag har ridit den klassen? Eller som en del resonerar, jag vill inte starta Lätt B med den hästen för jag vill bara ha starter från Lätt A och uppåt i TDB. Vart kommer sån inställning ifrån? Jag bara undrar hur det kan ha blivit så? Att det som syns utåt är det enda som räknas. Har sociala medier skapat det mesta av den hetsen tro??!!
Ytterligare något som jag tycker borde förbättras i Tdb- man skulle behöva ha ett gdk kval färdigt innan ordinarie anmälningstid går ut till den högre klassen. För SÅ bråttom kan det väl inte vara att gå upp en nivå??
Såklart är alla olika, med olika erfarenheter av sporten. Visst har jag själv tävlat mycket. Men med åren har jag insett att träningen är ju det som är roligast, det som ger mig och hästen något. Det som tjänar mitt syfte bäst. Att få en stark och hållbar häst som kan vara med mig i många år.
Tävla är liksom en lite extra krydda bara i tillvaron. Nåt som gör att jag kan utmana mig själv och hästen och se om träningsresultaten går att ta fram även på tävlingsbanan. Att se om hästen är så lydig så han lyssnar mer på mig än att glo på staketen eller vad det nu är han pysslar med.
Att se om jag klarar att lotsa honom genom ett program med att göra rätt sak på rätt plats i rätt ögonblick- inte som på träning där man gör om igen om det inte funkar.
Att klara att hålla mina magfjärilar i styr och komma ihåg vad coachen sagt på träning och hur vi gjorde.
Att komma ihåg programmet och planera min ridning för att utföra det så korrekt som möjligt.
För mig är det utmaningen med tävling. Sen såklart kan man sätta upp mera konkreta mål som vissa procent, klara en kvalgräns för att få rida på nästa nivå. Klara bytesserien utan räknefel på tävling eller tja, what ever.
Vad har du för mål med ditt tävlande? Berätta gärna för jag är nyfiken vad som driver olika ryttare/ kuskar till den mängden tävlingar just den är med på. Eller ATT man tävlar alls.
Eller är det mera att åka ut och vara social, träffa likasinnade hästmänniskor? Ha en trevlig dag med din häst och kke din kompis/ hästskötare?
Alla har vi olika mål- det är i alla fall nåt som är säkert. 👍😊
Dressyrtanterna.com 