….om hur olika människor tänker och resonerar.
Det vet vi väl alla att oavsett vilken hobby eller sysselsättning man har så har man många olika sätt att förhålla sig till målet.
Alla vägar bär som bekant till Rom, eller hur?
Och beroende på bakgrund, förutsättningar, erfarenheter, input från andra människor så blir den vägen ju väldigt individuell. Där tror jag också att tränare, mentorer och andra förebilder spelar en oerhört stor roll.
Faran är väl lite nu i sociala mediers tid, men Instagramkonton med mycket följare etc, att folk blir influerade av folk som tyvärr kan alls har denna kunskap men många tror dom har dem. Inte minst de själva.
Det gäller ju allt från utrustning och prylar, till ridövningar och tips på hur hantering och vård ska vara. Ibland blir man ju riktigt mörkrädd.. 🙈

Som när de i samarbete med olika företag gör reklam för tex ett liniment Hot and Cold och glatt till klatschig musik smörjer detta över hästen på sk behövande områden. Och gnuggar in en försvarlig mängd över hela ryggen på hästen. 🙄 vilket man helst inte ska göra då.
Finns inga hästmassörer tex som använder liniment på ryggmusklerna. De har ju fått lära sig genom utbildning vad som funkar och inte och vad som är bra. Men tyvärr så gör ju reklam mycket med hjärnan och vad man tror och tänker.
Man smörjer inte hästryggen med det dels för att det kan bränna/ ge brännskador i huden under sadeln med menthol, som det är i princip i alls kylande liniment. Och dels finns det väl ingen direkt anledning att kyla ner en muskel direkt efter arbete? Man vill väl ha en lagom cirkulation för att forsla bort slaggprodukter ur muskeln och få bort mjölksyran. Tex genom att skritta av ordentligt. Kyla funkar däremot toppen på akuta skador, svullnader etc men det är ju något annat.
Liniment använder man med fördel på leder/ ben om det ska vara förebyggande. Arnika eller liknande kan istället användas på musklerna om man är försiktig. Men helst inte under sadelläget.
Eller andra som lägger upp bilder från longering med en fast graman som går ner mellan frambenen och upptill dragen genom bettringarna och är fäst i sidan på longergjorden. Och dessutom med longerlinan fäst i gjorden och dragen genom den inre bettringen och till handen. Lite oklart varför man gör så, rätt avskräckande exempel på inspänning om man frågar mig.
Meeeeeen…nu till flera funderingar..
Det här med tävling och klasser.
Varför rider man ena helgen Medelsvår B på över 63% och helgen därpå anmäler man till en Lätt B?? Rosettjägare gissar jag. 🙄 för i mina ögon verkar oerhört fånig att gå ner så många steg. Varför rider man inte en Medelsvår C istället om man vill kliva ner ett snäpp? Eller en Lätt A. Såklart ska man gå ner om det inte funkar i en högre klass men kanske inte hur långt som helst?
Eller man tävlar Lätt B en säsong med nästan alla starter runt 70% och sedan några månader efter startar man Medelsvår B på rätt höga procent. Har man inte då varit kvar i Lätt B alldeles för länge om man helt plötsligt gör ett hopp till Msv B på liknande procent. Lätt A och Medelsvår C finns ju emellan. Eller ”skyller” man på miljöträningsaspekten när man är kvar start efter start på jättehöga procent i lägre klass?
Har lite svårt att förstå båda grejorna faktiskt. Men gissar att det gäller rosetter i slutänden för båda två. Precis som jag skrivit förut.
Tänker att där borde väl tränaren vara med och stötta i vilken klass som är lämplig att starta? Eller vad man är klar för som ekipage om man tycker det är svårt själv att veta.
Där har ju tränarna en viktig roll- att tala om när man behöver träna mer för att starta en viss klass, och när det är dags att gå upp i klass för att man kommit vidare.
Sen finns det de hästar som är spända ute på tävling och då spelar ju inte nivån nån större roll. Men då borde det märkas på procenten att hästen är spänd och inte göra höga jämna resultat tävling efter tävling.
Men som sagt- lite (eller mycket) funderingar har man ju 😊
