Dressyrtanterna.com

Oasen.

Oavsett hur trött man är. Hur tunga än bekymren är som tynger ner axlarna. Jobb, relationer, vardag, omvärlden och en kropp som inte följer viljan, allt sånt vardagligt som kan vara jobbigt att hantera. Hur trött man än är i huvudet efter ett långt arbetspass.

Sånt som gör en trött, uppgiven, ledsen, förundrad och fundersam. Som gör att orken, viljan och tålamodet tryter.

Sånt blir med ens oviktigt och försvinner ut i periferin, om så än för bara en stund. Att gå till stallet är mitt andningshål, min terapi och min källa till energi, hopp och glädje.

Mitt ställe där jag tankar på energiförrådet. Där jag upplever villkorslös kärlek och tillit, glädje och lycka, lugn och trygghet.

Trots att det egentligen är tungt med stallgörat så känns det inte så. Bärande, kånkande, släpande, lyftande, lerigt och kallt och mörkt (iaf just nu) känns inte alls som man kan tro.

Tvärtom är det något slags ro i att göra det hemtama jobbet. Varje dag oavsett min mentala och fysiska status, för det måste ju göras.

Det är något lite terapeutiskt med att skaka spångrepen och tömma skottkärran, skura hinkar och krubbor, öppna höbalar och packa påsar, sopa stallgången, fixa kraftfoder och fylla vatten.

Det är så lugnande för den stressade hjärnan att fodra hästarna, höra mumsandet och smaskandet när de äter kraftfoder. Det jämna malandet när de går över till att tugga hö. Lite slurpande i vattnet. Lugnet som sänker sig över stallet när de är lite nöjda och diskat krubban.

Fixa med pyjamasen och raggsockarna till Goggles, klia Mocca lite i öronen, tvångspussa Stig på nosen, säga natti till hönsen. Ge pållarna varsitt äpple som de väntat på med spetsade öron, och Goggles med stampande framfötter.

Släcka och säga det vanliga ”natti pållon”

Tänk att det ger sån energi. Varje kväll.

Black week och förkylning.

Av helgens jobb blev det ju inget. Vaknade på lördags morgon med ont i halsen, och eftersom vi inte får gå till jobbet med förkylningssymtom så var det bara att sjukanmäla mig och stanna hemma då. Trist tyckte ju jag eftersom jag inte kände mig sjuk i övrigt, ingen hosta eller feber eller nåt.

Men nåt måste det ju varit för har sovit mig genom helgen. Stall och höns har fått sig men sen har jag sovit middag och vaknat helt förvirrad bortåt eftermiddagen, och naturligtvis inte kunnat sova på natten istället. Men men, igår var jag ungefär normalt trött istället.

Goggles såg konstigt nog bättre ut i bakbenen redan morgonen efter veterinärbesöket! så nu ska vi tillbaka på återbesök den 14/12. Förhoppningsvis kan vi även få plats hos Osteopaten som är knuten till kliniken för lite koll ifall han behöver hjälp med lite snedheter eller nåt. Lika bra att gå på med åtgärder från alla håll liksom.

Stig fick manen och luggen åtgärdad härom kvällen, frisyren växer ju helt ohejdat! 🙈

Mocca har jobbat vidare med lite tömkörning och igår skrittade vi en sväng. Stig försöker man ju sanera varje dag men inte fullt så lätt. Täcken tänker ni nu. Jodå. Om man vill köpa nya i parti och minut så.. gissar det kliar i tänderna på den slyngeln. Häromdagen hade han hjälpt till klä av Mocca och förstöra hennes klänning så den hängde i trasor omkring henne. Hans eget var inte mycket snyggare. 😝

Imorgon ska Goggles till Linda, equiterapeuten som brukar behandla honom, för lite uppfräschning i resten av kroppen. Jag ska själv jobba natt men sen ledigt resten av veckan förutom ett möte på fredag förmiddag. Ja så ser veckan ut här, just nu är det i sällskap av en stor mugg kaffe och Nyhetsmorgon. Ackompanjerat med sprakandet från elden i köksspisen. Hittade lite granved och det sprakar så gött!! ❤️

BlackWeek, massor med shopping överallt och gissar det är högt tryck på alla hemsidor detta år. Är ju bra om folk undviker att springa i affärerna och trängas. Samtidigt är det oerhört synd om de affärer som inte har/kan ha försäljning via webshop.

Håll utkik på http://eponia.se på fredag då Black Friday egentligen är!

Annars är det ju bara börja surfa runt och jämföra priser och sidor. Själv ska jag inte handla nåt alls faktiskt. Hittar inget jag måste ha direkt- fast finns ju alltid massor av villhöver-saker 😝

Vila och rehab,

I stormens öga igår så for jag och Goggles till veterinären för att kolla upp honom. Han har varit ojämn bak med kortare steg vänster bak på morgonen när han gått ut, men det har släppt innan vi kommit fram till hagen. Sedan har man inte sett nåt när han kommit in. Alldeles som att det ”värmt ur”…

Han har fått vila i princip sedan vi var på vår sista Pay and Ride. Skulle ju vila två dagar bara men sen såg han lite knackig ut så bestämde mig för att hoppa över debuten (såklart) i St Georg och låta honom vila.

Funderade om han sträckt sig eller gjort något i hagen för det kändes och såg ut som det skulle kunna vara muskulärt och sitta högt uppe bak. Och ni vet ju hur det regnat och varit halt i gräset och lerigt. Dvs halt och lätt att slinta med fötterna.

Hittade inga gallor, ingen svullnad, ingen värme eller ömhet någonstans. Så konsulterade med veterinären som tyckte vi skulle ge Metacam för och se om han blev lite bättre med lite antiinflammatoriskt och smärtstillande, men det gav ingen som helst synlig effekt alls. Så jag bokade tid på kliniken, och självklart blev det på den mest överjävligt stormiga dagen 😂

Nåja vi åkte sakta och det gick bra även om det tog i ordentligt i transporten på en del ställen.

Hallåååååå…vad det är långsamt att vänta!!

Efter att berättat bakgrund osv för veterinären så kollade hon honom lite inne. Sedan skulle vi longera och det var ju en spännande upplevelse för Goggles var vrålpigg och med all storm som gjorde att det knakade och brakade och ven överallt. Dessutom stod det hinder i ridhuset!!

Så han brallade omkring men lugnade sig så småningom. Syntes ingenting bak alls i trav åt nåt håll men då hade han ju rört sig en stund, däremot markerade han höger fram i vänster varv.

Reagerade lågt fram på snabbt böjprov för han ville absolut inte gå med på nåt sånt som att stå stilla när det var spännande och dessutom säkert gjorde lite ont.

Så vi gick in igen och bedövade (och sprutade kortison i samma) kotled och hovled höger fram, sen fick han vila medans bedövningen tog.

Sen när vi gick ut för att longera så syntes det ojämna bak när han stått stilla i boxen, jättebra att veterinären fick se det så hon förstod hur jag menade. Vid longeringen var markeringen höger fram borta! Alltså hade hon hittat rätt direkt.

När hon såg hur han gick bak sa hon att vi provar med bakknäna för det känns mest troligt. Det var det som jag hade på känn eftersom det inte hade försvunnit nåt som det borde gjort om det varit en sträckning. Så han blev bedövad och fick kortison även där, och det gör man för att inte behöva sticka i leden mer än en gång. Sedan fick han vänta 45 minuter i boxen så bedövningen skulle hinna ta.

När vi gick ut för att longera så syntes inget ojämnt bak när han gick ut ur boxen och då hade han ändå stått länge på hårt underlag. Vid longering ingenting heller så hon hade hittat rätt igen.

Känns skönt hon hittade vad det var, sen vad det beror på vet vi ju inte. Det kan ha varit nåt han gjort i hagen som inte läkt på egen hand utan blivit sämre vartefter. Eller att han fått nån form av överansträngning. Det lär jag ju inte få reda på.

Så vi fick åka hem sen och ska på återbesök om 3 veckor och se hur det ser ut och ev behandla igen beroende på hur han svarat på behandlingen. Ska hålla koll på temp och eventuell svullnad nu bara, är ju alltid en risk när man går in i lederna och det är känsligt där. Vila i hagen och ev lite promenad eller hjärngympa om han blir rastlös.

Första gången han blir behandlad i nån led alls trots sina 16 år! Eller…jo en gång i bogen när han gick omkull i hagen och blev halt. I övrigt har det aldrig behövts. Han har ju lyckats med allsköns alla andra skador och olyckor så vi har klarat oss från just det. 😂

Fick välja färg på bandaget, tog självklart rosa 😝

Hatten av för FEI!

Toppen att det äntligen är lika överallt- ingen dressyrtävling i hatt utan alla skall använda hjälm hädanefter. Eller ja från årskiftet då. 👍

Visst, snyggt och klassiskt med hatt, men vilka signaler sänder det till de yngre? Att rida utan hjälm är nåt man ska sträva efter? Bara för att det är klassiskt behöver det inte vara bra. Det är nog illa i mitt tycke att en del med många följare på sociala medier rider utan hjälm och svarar spydigt när någon påpekar ”vart är hjälmen?”

Det är ännu bättre att det även blivit förbjudet inom FEI att klippa bort känselhåren på mular och i ansikte på hästarna! Varit förbjudet i Sverige rätt länge men inte i många andra länder. här nedanför finns länkarna .

https://dressage-news.com/2020/11/19/top-hats-off-protective-headgear-on-for-all-dressage-competitors/

https://inside.fei.org/system/files/ANNEX%2024.2_GA20_Veterinary%20Regulations_0.pdf

Stalltips

En del saker är ju verkligen helt oumbärliga i stallet, och av olika anledningar då såklart.

Självhäftande bandage till exempel! Suveränt till en mängd saker. Jag brukar köpa på Biltema för dom är billigast och de är klibbiga och fräscha, säkert pga att det är åtgång på dom. Finns inget värre än när man har såna som börjat torka och inte fäster längre. Helt värdelöst då och förlorar en stor del av syftet- självhäftande. .

De är toppenbra till, förutom det uppenbara som är att bandagera med, allt från att skydda hästarna från att fastna i vattenhinkarna genom att linda runt krokarna. Till att linda runt brandkårshakarna som sitter i änden på uppbindningssnörena.

Just dessa brandkårshakar är riktigt otäcka och kommer aldrig att komma i närheten av nån av mina hästars mun. Sett många som har dem i änden på longerlinor, grimskaft, tömmar mm. Aldrig!! En bekant till mig hade såna på körtömmarna, den ena råkade hästen dra in i munnen på något vis och kroken gick rakt igenom mungipan. Om man tittar hur de ser ut i själva öppningen så är det vassa kanter på vardera sidan, som blir ungefär som hullingar och de sliter lätt upp ordentligt om de fastnar i huden.

Så det är bara att ta 2-3 dm och Linda runt kroken och sedan ”värma ihop” den med handen så det klibbar ihop bättre och håller längre.

Funkar jättebra att linda runt grimmorna om hästen från skav av nån skarv/ söm eller Nåt spänne. Ludd går ju inte få på plats överallt.

Bandaget går ju även linda på i tex transporten om det skulle vara nån kant eller liknande som behövs vadderas lite.

En annan favorit är mirakeltrasorna. Har ett gäng i stallet och till lite olika saker. En till hinkar och krubbor. En i sadelkammaren till att torka av saker som är smutsiga. Toppen till bett, lortiga skor och stövlar, dammtorka där inne med etc.. Perfekt att fukta och torka av stöv på insidan av stövlar, sadelgjordar och sånt. Behövs ju bara ljummet vatten. 👍

Enkelt göra rent- släng i tvättmaskinen på 60 grader. Brukar köpa ett gäng på tex Rusta, ÖoB, Dollarstore och då är dom inte så dyra och håller länge.

Yes diskmedel är också ett måste liksom disksvampar. Vattenbaljorna behöver få sig en omgång med svampen med jämna mellanrum, förutom att de görs rent dagligen med diskborste och vatten. Yes är bra till det mesta som är svårt att få rent, oljiga fingrar, händer som är feta av lädersmörja, till att tvätta hästsläpet med invändigt.

Disksvampar! Bra till bett, lortiga saker i största allmänhet, leriga benskydd, till bettringar, Skura ur krubborna, vattenhinkar och vattenbaljor. Putsa läder och skor med. Ja en mängd användningsområden. Köper 10-pack på mataffären och de finns ju i lite olika storlekar. Men de bästa är de som inte är alltför tjocka. 👍

Tvättlappar är även det ett måste, såna vanliga babywipes oparfymerade, de kan fräscha upp både ryttare och häst från damm och lera 😂 De är bra att ha med sig i transporten också om man inte har tillgång till vatten och trasa.

Ja sen naturligtvis alla såna massa bra saker som silvertejp, saxar, kniv, ficklampa etc. Men de är ju kanske lite mera självklara på nåt vis att ha till hands.

Ja nu blev det lite ändring i planerna igen pga pandemin. Men det är ju inget ovanligt med det här året förstås, inget är sig likt på nåt vis. Jag och Mocca skulle varit med på B-tränarutbildning nästa helg som ett av ekipagen de skulle ha träning för. Nu blev det inställt av förbundet eftersom läget är som det är. Så vi får fokusera på att koma igång med lite träning för Bosse så småningom. 👍

I förrgår tog vi ett pass på banan och hon kändes riktigt fin i travjobbet. Lugn och med fin takt i traven. I galoppen blir hon lite stressad och tror att vi ska byta lite nu och då fast vi inte gjort nåt byte ens. Så vi har lite att jobba med framöver med att försöka få henne mera lösgjord och avspänd.

Mocca är så ambitiös och vill göra saker snabbt så hon liksom trasslar in sig i tankarna litegrann känns det som. Blir lite jobbigare när hon ska göra saker på styrka och hon inte kan skynda igenom dem.

Vi hade dessutom besök i skogsbrynet nere vid ”träsket”

Sen fick hon schampobada och ta på täcket och äta lite mash. Gissa om vattnet var lortigt 😝

Igår tömkörde vi ett kortare pass, Stig blev longerad och Goggles är inne på sin 4 vecka av vila. Torsdag är det veterinärbesök för honom så får vi se vad de säger. 👍

Själv ska jag jobba både kväll, morgon, natt och heldagar omvartannat resten av veckan. 😁 märkliga tider nu..och en del extrapass har det blivit.

Gamla foton och härliga minnen..

Kollade lite i min gamla gömma med foton. Ja min korg med massa foldrar med papperskopior ni vet, såna som man fick förr. Med negativen i en separat ficka och allt 😃

Finns MASSOR med kort från alla möjliga och omöjliga situationer. Såna minnen man gärna förlorar sig i, såna man helt glömt bort och såklart såna man önskar att man glömt bort.

Här är några foton på Goggles mamma Apelle och min systers häst Marina.

Apelle gav mig fantastiska minnen och Goggles lever såklart vidare som en lite annorlunda kopia av henne idag. Hon var så klok, så klok. Bestämd, lite envis men ärlig, glad, framåt. Gjorde alltid sitt bästa och var mig trogen på alla sätt. Hon var den som lärde mig rida på riktigt, hon som fick mig att uppleva hur det är att sitta på en häst med ”sjögång i sadeln” och försöka sitta ner. Hon som gjorde jag tordes hoppa banor på 130 utan att svimma fast jag var skiträdd. En fantastisk kompis.

Vi hade många roliga stunder tillsammans både på tävlingsbanan och träning, men framför allt hemma i vardagen. Ni vet alla de stunderna man tar för givet och som man blir påmind om när man ser foton och minns.

Marina var min systers häst och en bestämd dam som lärde oss massor. Hon var frisk in i det sista och blev nästan 32 år och fick somna in hemma på min systers gård. ❤️

På den tiden hade vi fantastiska hinder, hoppade i snön och givetvis året runt. Och i dressyrsadel såklart.

It’s all about the attitude….

These are great RIDING RULES FOR Middle Aged HORSEWOMEN

1) We DO NOT need to show up with our hair combed and wearing makeup and a clean shirt.

2) Moaning, groaning and complaining about aching muscles is perfectly acceptable, as is taking Motrin (or something stronger) prior to a ride.

3) Helping someone on or off the horse does not mean the rider is an invalid. It only means the horse got taller overnight.

4) No one will comment about how big someone’s butt looks in a saddle.

5) Everyone will wait patiently while someone dismounts and adjusts equipment. They will also wait patiently until that person re-mounts and is ready to move on–no matter how long that takes.

6) When a horse is acting up, we will just accept that it is having a bad hair day – it is not the rider’s fault.

7) Mentioning that it is too hot, too dry, too humid, too cold, too wet, too buggy, etc., is considered self-expression, not whining.

8) Wanting to be first, last, walk, or just stop does not mean the rider is a wimp. Sometimes it is necessary to teach a horse who is in charge.

9) We will take time to discuss the important issues of the day, like who is dating who, who is cheating on who and any other relevant information that needs to be passed on.

10) We will acknowledge that horses are very strange animals and that sometimes, for no reason at all, we fall off of them. If this happens to any rider, the other riders will ascertain that the person is okay and then not mention the incident to another living soul, especially husbands and significant others.

11) Our horses are not fat, they are ”big-boned.”

12) We need to keep this riding thing mysterious and strange-sounding. If everyone finds out how much fun it is, the price of horses will go up and we will not be able to afford a dozen of them.

13) If we want, we can show up in English helmets and boots and ride in a western saddle if we feel like it, so we can take more stuff with us and no one is allowed to make comments.

Fredagsinspiration

Idag har varit en sån där helt vanlig dag när man ska ut och jobba några vakna nätter. En sån där dag som börjar med att mata och släppa ut hästarna, mata hönsen, bära in lite ved, tömma kattlådan, dricka en hink kaffe till, byta tvätt i maskinen, diska… ja ni vet, allt sånt där vanligt en helt vanlig dag.

Pratade med mamma i telefon en stund, pratade med Annica, och med Tidji från jobbet och sen kaffepaus och surfa runt lite.

Funderade lite över vad man blir inspirerad respektive förfärad över på sociala medier och i livet.

På Instagram såg jag en 6 årig häst som gjorde passage-piaff-passageövergångar. Visst den var ju såklart jättefin men är det dit vi är på väg? Tidigare och tidigare. Är det allt för att ha något att visa upp för likes eller har man verkligen hästens bästa och hållbarhet i tanken?

Eller är hästarna så talangfulla och superhorses idag så de klarar av och är färdiga för sånt? Inte ett dugg inspirerad av just detta faktiskt.

Eller någon ryttare som travar, passagerar, piaffererar, gör byten i varje utan hjälm och hashtaggar ”trotlikeaboss” och ”freakofnature” med hänvisning till hästens fantastiska gångarter. Inte ett dugg inspirerande med folk som rider utan hjälm heller.

Eller alla utmaningar som florerar med barbackaridning i dressyr, flest byten i varje i rad, bytesserier med kaffekopp i näven etc etc som florerat till och från. Nä just mig inspirerar det inte alls.

Nej jag blir glad och sugen att jobba vidare med mina egna hästar av att se fin och mjuk ridning. Mjuka välgymnastiserade hästar som ser nöjda ut att jobba.

Hopphästar som har fin teknik och är välridna. Se ekipage som jobbat ihop sig och grunderna sitter.

Blir inspirerad av att se ryttare öva på grundridning; takt och schwung, lösgjordhet och rakriktning, samling och kontakt. Hela alltet.

Bra ridning är bra ridning- det är inspirerande. Inte flashiga travökningar och rörelser i warpspeed.

Eller hoppa superhögt med en talangfull häst som inte är välriden på marken och det ser halvfarligt ut.

Vardagsjobb är inspirerande. Att få lite idéer och små tips ibland.

Välordnade sadelkammarare: rent och prydligt.

Tips om smarta och/eller bra prylar. Nödvändigtvis (och helst) inte synonymt med dyra saker. Små grejor i tillvaron som underlättar.

Inspirerande och glädjande upplevelser som människor haft- tävlingar som gått extra bra. Träningar som gett aha-upplevelser, saker som inte funkat förut men där poletten trillat ner, uppnådda mål eller andra glädjeämnen. Hårt arbete som lönar sig liksom.

Vad inspireras ni av? 😁

Extrajobb och hoppning

Gissar att det inte gått obemärkt förbi att vi befinner oss mitt i en lite smått besvärlig pandemi. Och eftersom det är just så, så är det mycket sjukdom på jobbet. Så jag jobbade en natt extra inatt som var, och sen direkt hem och kopplade upp mig på en webutbildning som Kommunal hade för arbetsmiljöombuden på arbetsplatserna. Skyndade mig strategiskt att göra en stor balja kaffe innan jag kopplade upp mig. 😂 (ja såklart efter att hästarna fått mat och kommit ut)

Fick lov sova en skvätt bara utbildningen var avklarad. Skittrött var bara förnamnet. Men sen var det dags att ta tag i dagen lite mer. 💪

Mocca och jag hade lite hoppning på schemat idag. Så släpade fram två uppsättningar stöd och lite bommar. Och oj vad roligt det var! Tror både jag och ulltussen hade lika roligt.

Hade lagt ut lite travbommar på ena sidan banan på stora volten som vi hade när vi red fram.

Sen två räcken med markbom under och de låg bara på 60-70 som högst. Perfekt för henne få studsa över. Känna efter hon tar förhållningar och lyssnar på mig utan att fara iväg i warpspeed. Bra för flåset att rulla på lite i galopp och bara ploppa över hindren och hålla rytmen.

Men lättare sagt än gjort med rallyråttan. Hon älskar verkligen att hoppa och gärna suuuuuupersnabbt.

Här är länkar till några klipp då jag fick något infall med lite självmordstankar och tävlade hoppning med henne 😂😂

Första tävlingen var jag hysteriskt nervös och när jag gick banan hade dom lagt in en vattenmatta i en 0.80m bed a. Fick smått panik och skickade hysteriska sms till Viktor som fick försöka lugna ner mig.

Hon hade ju aldrig sett en sån och jag tänkte att nu är det kört- hon kommer att svimma. Insåg inte att jag nog var den som var närmast till det haha. Mocca hon kollade ju inte ens på själva mattan 😂 och jag red så långsamt så fick tidsfel men hon var så duktig! Jätteduktig!! ❤️

Tävling laghoppning Mocca

Debut Hopptävling Mocca